lördag 28 mars 2009

Earth Hour


Nu är det dags!


I kväll släcker miljontals människor över hela jorden
alla lampor mellan 20.30 och 21.30.

Detta för att gemensamt tänka på klimatförändringen, visa att vi bryr oss, uppmana världens ledare och varandra att ta hänsyn till den. Kommuner, privatpersoner, företag, alla har haft möjlighet att gå in på den svenska sidan och anmäla sig. Men inte behöver man anmäla sig för att delta…

Världsnaturfonden ger oss ett tillfälle att ha det riktigt mysigt. Släcka lamporna, tända stearinljus. Se städerna slockna…?

Jag var ute en vecka för tidigt, jag trodde det var förra lördagen, men… jag kanske kommer släcka lamporna varje lördag hädanefter!

Önskar er en trevlig timma…

tisdag 24 mars 2009

Baby, it's cold...

Från dagboken, den 11 mars 2009

Snön har vräkt ner och i dag tycker jag att alla ska stanna hemma och bara mysa. Eller rättare sagt, ni ska komma och hälsa på mig och hålla mig sällskap ett tag. När ni väl är här kan vi sjunga denna lilla sång tillsammans…

*nynnar*

Baby It’s Cold Outside

Hm, ja om ni inte kommer så ha det så bra i varje fall!

måndag 23 mars 2009

Vänner

Vad har man vänner till?

För att kunna sjunga sin sång och bli uppbackad med gladdans av kompisen:
- Yeah baby, go…!

För att fatta att ingenting är så farligt, sorgligt, tråkigt eller tungt som man tror, man är ju två!

Till alla vänner!

Sång

fredag 20 mars 2009

Bästa länken

Jag har inte så många kommentarer till denna länk, men nu när våren är i antågande så vill jag rekommendera den...

Lycka till med nymodigheterna!

Vårlänk

Ur journalen

Jaaa, hmmm... ska man lika på läkare...?

Beställde hem min journal... ;-)

  • Inkommer med kvadratmeterstor sårskada på lillfingret
  • änka, bor med frisk make
  • patienten jobbar som elektriker, inga kända proppar i släkten
  • söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med pincett
  • hon beskriver huvudvärken som spännande.
  • patienten tål ej ost, mjölk, smör ej heller modern och en bror.
  • mat får hon från systern som ligger infryst
  • sköts i hemmet av maken som är militär
  • som preventivmetod har patienten använt oavbrutet samlag
  • nyligen varit på kontroll hos gynekolog som friat
  • kräkningarna försvann på eftermiddagen liksom maken
  • patienten vägde 49 kilo i hemmet innan hon gick hit utan kläder
  • patienten måste sova högt under kudden
  • blöder i bland från vänster näsa.
  • går nu med stel rygg och huvudet ner i marken
  • smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång med både benen på rygg

Internationella kvinnodagen

Från dagboken, den 8 mars 2009

Ett till litet inlägg på internationella kvinnodagen!

En dag som denna bör männen veta sin plats här i livet och bete sig som sig bör.

Följ denna länk alla kvinnor och få lite RESPEKT. Klicka och få lite läten också...

Uppmuntran för alla kvinnor

Voff!

Kommatecken på alla kvinnors dag

Från dagboken, den 8 mars 2009

I dag är det internationella kvinnodagen! Då tycker jag att det är på sin plats att påminna om att man kan se saker på olika sätt...

En lärare i engelska skrev följande mening på svarta tavlan: "Woman without her man is nothing" och bad eleverna lägga till kommatecken och punkter.

Pojkarna skrev:
"Woman, without her man, is nothing."

Flickorna skrev:
"Woman! Without her, man is nothing!"

Just denna dag kan vi väl enas om den sista varianten...?!

;-)

Spökapan

Från dagboken, den 8 mars 2009

Ibland behöver man skrämma upp sig själv lite grann, är det så? I varje fall är det ju populärt att läsa, höra eller se spännande saker som deckare och thrillers m.m.

Jag undrar egentligen hur det kommer sig.

I varje fall, nu ska jag krypa till kojs med en deckare. Och ni som inte blivit skrämda i dag får här en liten spökhistoria. Varning: den är endast till för sådana med DÅLIGA nerver…

Gonatt!

Spökapan

måndag 16 mars 2009

Konstigt

Ho ho... man vet aldrig vad som kan hända. Akta er för att ta av hatten om ni har någon, och att röka är ju väldigt vanskligt som alla vet...

;-)

En av min systers vänner undervisar i konst, så här en lite lugnare video i samma skola (den lyckades jag inte få hit).

Morphology

En alldeles ny dag


God morgon!

I dag är en alldeles NY dag! Den är full av nya möjligheter, genom fönstren svämmar friskluften in och byter ut all den gamla, använda; i dag finns ingenting som hindrar att det inte ska bli den allra bästa dagen i ditt liv!

Ta en dusch, dra på dig något du trivs i, dra djupa andetag och le mot hela världen, den är DIN i dag.

Må gott!

Kort morgontrall

Det där var en nybörjare, här kommer en till... :-)

1967 (with English subtitles)

Skörhet

Från dagboken, den 5 mars 2009

Så här sköra är våra vänner och kära.
Så här sköra är vår hälsa och vårt liv.
En dag kan de bara gå sönder eller försvinna.

- Vad var det som hände? säger vi och tittar förvånat på varandra.

Bara lyckan är naturlig.


För hälsans skull

Från dagboken, den 4 mars 2009

Jag önskar att man kunde skratta bara någon sa "Dong!" åt en!

Pling, tjong... ;-)

I Kina har de ju skrattstunder, så detta får vara mitt lilla bidrag till en sådan i kväll. Jag önskar oss alla goda, glada liv. Och skratt lär visst förlänga dem.

Kram!

Charmigare kan man inte bli

Tänk på MIG, sa hon

Från dagboken, den 2 mars 2009

På en blogg häromdagen var det någon som var lite nedstämd över något som hänt. Av en kommenterande läsare blev han tillsagt att hålla tyst såvida han inte blivit torterad, könsstympad eller våldtagen på sistone...

Jag tog naturligtvis detta på största allvar ( ) och funderade mycket på det. Tänkte att man kanske borde införa vissa regler i vårt umgänge med varandra, både i bloggvärlden och i verkliga livet.

Sedan får vi väl inse att det skulle bli ganska tyst omkring oss, kanske... men det vore ju inte mer än rätt.

Senare samma dag satt jag på ett café och vilade min trötta fot. Bredvid mig satt ett par unga tjejer och pratade högt med varandra.

Det framgick att en av dem hade en manlig vän som nyligen fått beskedet att han måste medicinera med två tabletter per dag, samt helt avstå från alkohol för all framtid. Han hade visst berättat detta i ganska sorgsen ton, ja, till och med velat ha viss sympati.

- Kan du förstååå att han kunde klaga över deeet! Jag sa åt honom att skärpa sig, faktiskt! Sitta där och gnälla! Jag sa att han skulle tänka på mig som minsann varken får röka eller dricka den dag jag blir gravid. Och likadant är det för alla kvinnor! Klagar vi?!


Stackars människa. Redan så lidande på grund av en eventuell graviditet i framtiden (med tillhörande liten bebis) att ingen annan fick säga ett knyst.

Kanske inte ens torterade, könsstympade eller våldtagna borde säga något i ljuset av detta.

Å rett var'e e så lyser de till en jävla...!

Från dagboken, 1 mars 2009

Innan ni blir alldeles för entusiastiska över vårsolen så vill jag komma med ett varningens ord. Man måste ju njuta med måtta, annars kan det gå ILLA!

Speciellt om man är stadslolla och råkar ge sig av ut på landet...

Favorit i repris, lyssna och kom ihåg alla faror!

;-)

Stadslollan

Inget konstigt

Från dagboken, den 28 februari

Nog får man känna sig sorgsen ibland. Nog får man sakna sina kära som inte finns mer.

Det är väl ingenting underligt med det?

Här Eric Claptons sång till den son han miste, ni har alla hört den.

God natt, god natt.


Musikaliska katter

Vad hände med katten som åt upp ett elskåp?
Den blev proppmätt!

Vad hände med de två katterna som åt upp en gitarr?
Den ene jobbar nu på ackord och den andre blev stämd!

Lämna plånboken hemma!

Från dagboken, den 27 februari 2009

Vad ska man med pengar till? I dag gottar jag mig över allt som är gratis!

Man kan bli publik i TV-shower, som Babben eller Kobra – eller varför inte Let’s Dance? Bara att kika in på TV:s hemsida och kolla vad som är på gång…

Man kan bli bjuden på teater av ett försäkringsbolag. Visserligen får man stå ut med ett försäljningsprat först, men det är bara att stoppa bomull i öronen den stunden och sippa på mineralvattnet.

Man kan gå på hundra och åter hundra föredrag, bara man håller ögonen öppna. Har siktat in mig på ett antal, framöver… ibland innehåller de musik, också!

Man kan gå med i några föreningar, gå på deras årsmöten, äta frukt och vinna böcker… eller till och med ha mat- och vinfest med grannarna.

Man kan bli bjuden på Ålandskryssning inklusive buffé av reseföretag. Där måste man också lyssna på lite reklam, men det går bra i väntan på maten…

Min allra största älskling är BIBLIOTEKET, som bjuder på oändlig läsning och service kring läsning alldeles gratis, plus att man kan låna även musik och filmer där och få tips på evenemang…

Vänner som fyller år är också bra. För upplevelsepresenterna till dem kan man sätta upp på gåvokontot, fast halva summan går till en biljett till en själv…

Fast en dag som denna får man lov att säga att den bästa gratisgrejan är väl i varje fall...

SOLEN!

(Flera förslag..?!)

:-)

söndag 15 mars 2009

När publiken tar över

Minns ni Så som i himmelen? Filmen i vars slutscen den lilla norrländska kören sätter igång något som till slut blir till en musik där alla medverkar? De börjar skapa, utan att innan de gör det veta att de tillsammans kan göra någonting så stort.

Tillsammans och bara tillsammans – det är nyckelordet. Ingen lämnas utanför, "sångröst" eller ej.

Nå, det kan hända i verkligheten med…

Här ett litet klipp med en härlig musiker, Bobby McFerrin (ni får följa länken denna gång). Jag önskar att jag hade varit där.

Bobby McFerrin

PS: Är han inte vansinnigt söt också?!

Fullmåne

Jag blev på en blogg påmind om förhållandena i Finland under kriget.

Min mor var en ung finlandssvensk flicka när andra världskriget bröt ut. Hon tjänstgjorde som Lotta. Som sådan tillbringade hon många nätter i ett vakttorn, spanande efter fientliga plan.

Vi barn fick det berättat mest som en rolig historia: hon och kompisen stod och sjöng sånger och hoppade jämfota för att jaga bort kylan. Efter avslutat pass åkte de rutchkana ner till byn. Lite spännande var det nog också, trodde vi barn: en kväll såg flickorna hur fallskärmar släpptes ner från ett plan.

När det var fullmåne och jag var liten brukade jag fascinerad springa ut på gräsmattan och ropa:

- Mamma, kom och titta! Det är så vackert!
Men hon höll sig inomhus:
- Usch, nej, jag tycker det är otäckt...

Underliga mamma, tyckte jag, och fick pappa att komma i stället. Men långt senare har jag förstått anledningen till hennes rädsla: flygplanen kunde komma när det var fullmåne.

Det var bomber hon var rädd för.

On Top of the World

Med kära hälsningar,

en sång från Törnrosas torn!

;-)


On Top of the World

Maya Angelou

"I've learned that you can tell a lot about a person by the way he/she handles these three things: a rainy day, lost luggage, and tangled Christmas tree lights.

"I've learned that life sometimes gives you a second chance."

"I've learned that even when I have pains, I don't have to be one."

"I've learned that people will forget what you said, people will forget what you did, but people will never forget how you made them feel."

Några av Maya Angelous tankar när hon fyllde 70 år

Tavlan

Från dagboken, den 22 februari 2009

Jag skulle just summera en ganska bra vecka när det small till bakom mig. På golvet, med trasig guldram och en duk som lossnat, låg Tavlan.

Mina föräldrar skaffade den innan jag föddes. Den har alltid hängt på hedersplats i vårt hem. De har sagt: ”Den där ska du ha, Sus, den är din.” Mamma har talat om den, visat på detaljer, fått mig att ”se” och fantisera kring den, från det att jag var hur liten som helst.

Och när pappa dog för några månader sedan så hamnade den i mitt vardagsrum. Den är inte värdefull, köpt på en loppmarknad i Mexiko som den är och så skör att ljuset tränger igenom duken om man håller den mot ett fönster.

Men den är värdefull, mycket värdefull.

Nu står den försiktigt lutad mot väggen med sin sneda duk, och jag har plockat upp varenda liten skärva och guldflisa jag har kunnat hitta. Jag undrar hur jag ska kunna sova i natt.

Rapport från Australien

Från dagboken, den 22 februari 2009

I radio i dag rapporterade Nils Horner från Australien. Antalet hajar ökar rejält i vattnen där, antagligen på grund av renare vatten. Men det har sina konsekvenser i antalet människor som blir attackerade.

Man delar därför ut råd om hur man ska bete sig om man blir attackerad av hajar (!):
  1. Gå upp ur vattnet, så lugnt som möjligt och utan att plaska.
  2. Om det inte är möjligt – slåss tillbaka! Även om du blir uppäten.
Just detta hände nämligen en man. En haj slukade hans huvud och halva bålen och tuggade på honom. Men, mannen fortsatte att slåss där inne i hajens mun (buk?) och till slut spottade hajen ut honom!

Nils Horner slutade sin betraktelse med:

”Man ska alltså aldrig ge upp. Inte ens om man blir uppäten av en haj!”

Också en utopi

När man läser bloggar händer det allt som oftast att man tvingas läsa de otrevligaste kommentarer. Folk riktigt gottar sig i att spy galla (ursäkta uttrycket) över bloggaren - eller så är det bloggaren som gör detsamma över någon annan.

Nu har det gått upp för mig att det härrör från en djup filosofi. ;-) Jag har nog inte förstått denna filosofi helt, men detta är ett försök till sammanfattning av den.

”Man ska aldrig glädjas åt någons framgång. Man ska sträva efter att ta ner framgångsrika människor på jorden och ställa frågan vad just den människan har gjort för att förtjäna att lite glädje – och naturligtvis aldrig hitta något skäl.

För i den bästa av alla världar har vi avskaffat uttryck som God morgon, God dag, God kväll och God natt.

Vi önskar varandra Hemskt Nytt År, Deppig Påsk, Förfärlig Midsommar och Trist Jul. På födelsedagen beklagar vi sorgen att finnas till. En jädrans otur, är det.

Vi hytter åt ovälkomna leenden på de omkringvarandes ansikten, för ingen har rätt att må bättre än den som mår sämst.

I den bästa av alla världar arbetar alla suckande på det gemensamma onda...”

Att vilja bli varm om hjärtat

Från dagboken, den 22 februari 2009

Ja, här sitter jag och halvsover... det har varit en bra men intensiv dag. Jag behöver varva ner lite...

Jag gick förbi kylskåpet nyss. Där sitter en lapp, den har suttit där länge. Jag har till och med plastat in den:

"Den tydning är den rätta
som gör dig varm om hjärtat."

Vilka människor vill tänka så? De som har mött mycket ilska, gräl och konflikter och därmed har tröttnat på det - eller de som har goda erfarenheter, är trygga i sig själva och tror andra om gott?

Eller bara blir det så för vissa människor, oavsett bakgrund, att det är så här man aktivt väljer att tänka?

Ja, inte vet jag. Men någon gång satte jag upp den där lappen och den lär få sitta ett tag till.

God natt...

Nyttan med kon

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan - och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Läst på nätet (där all riktig kunskap finns)

Framåt i blått

Från dagboken den 17 februari

Hund ser ullstrumpa
Luktar av
Gammalt pladask

Men i ballongstrumpor
färdas långt kanske längre

Eva Stina Byggmästar

Ungefär så känns det i dag...?

Kram...

;-)

Sorgen

Från dagboken, den 14 februari 2009

Det ligger ett paket på mitt köksbord. Det har legat där sedan i onsdags, men jag har inte velat öppna det.

Det innehåller papper, kanske något annat okänt, som var mammas och pappas. Mamma dog 2007, pappa förra året, jag hann knappt sörja klart den ena så dog den andra.

Man kan bli jättetrött på Sorgen, säga:
- Stick iväg, du är urjobbig att vara med, lämna mig ifred!

Och det kan faktiskt funka, ett tag.

Fast jag vet ju: när jag river upp det där paketet, då river jag upp alla känslor igen. När jag drar ut innehållet, då är det Sorgen jag drar ut och tvingas möta.

Så därför har det fått vänta ett tag. Jag har ingen brådska.

Himlen och oro

Döda föräldrar kan inte kan oroa sig (jag har alltid föredragit att göra dem glada). Det har jag kommit fram till.

Men sedan vet jag inte.

När mamma och pappa dog började jag fundera mycket på hur det är där i himlen (!).

De har det ju väldigt bra där, så därför är det ju klart att de inte får ta del av mina bekymmer, eller hur?
Men eftersom de tycker så mycket om mig har de ju självklart också möjlighet att titta till mig då och då (!).
Ser de bara det som är bra då, då? Hm. *funderar*

För att de kollar upp mig och hälsar till mig, det vet jag ju.

En av mammas favoriter är att arrangera solnedgångar, gärna med rosa moln i olika formationer – hon älskade rosa och var så konstnärlig. Jag tror hon har jättekul när hon gör det.
- Tack älskade mamma! Vad fint!

När det är fullmåne brukar hon hålla sig undan, hon tyckte den var otäck. Men då finns pappa. För när det är stjärnklart då är pappa där och kikar ner, han älskade stjärnhimlen och kunde mycket om den. När jag ser på stjärnorna är det hans förundran och glädje som fyller mig… och där sitter pappa och blinkar åt mig från någon galax någonstans…
- Hej pappa... *vink, vink*

Men hur är det då, när de tittar ner på mig, vad ser de?
Är jag ledsen så tror jag ju visst att de kan trösta – kan de inte?
Men hur blir det då med den glada himlatillvaron för dem?

Eller, (kom jag på det nu), de kan se elände och veta hur allt slutar och därför ändå vara glada. De oroar sig inte… för allt slutar ju bra…?!

Vet ni vad? Jag tror att jag inte ska fundera så mycket…

;-)

Snö

Från Dagboken, den 11 februari 2009

Jag blev så inspirerad på en riksdagsledamots blogg i dag. Han berättade att hela riksdagen ska ut och bygga snölyktor. Jag föreslog att de även skulle bygga en snögubbe tillsammans och sedan hand i hand vandra iväg till någon backe och åka tefat - allt under talmannens överinseende.

En annan kommentator stack in att de kan sjunga "We shall overcome" också. Vackert. Snökrig får de inte ha, det slutar bara med snoriga näsor och att någon gråter.

Jag önskar att de hade snö i Mellanöstern också. Och i det fallet kunde de till och med få ha snökrig, faktiskt. Lite flexibel får man lov att vara, för den goda sakens skull.

Hos doktorn

Från dagboken, den 9 februari

Förbandet togs av och en blå-grön-svart, tanig sak (som skulle vara en fot) framkom, ett stort ärr mitt på. Jag tror inte att den var min.

– Åh, va fiiiin! sa doktorn med lysande ögon och stort leende.
- ....

Ibland kan man verkligen undra över människors preferenser...?

Men jag ska inte vara den som är den.

I varje fall, det har varit en toppendag!

Pessimistens åsikt

Från dagboken, februari 2009

Det är så vansinnigt skönt att bara strunta i alla "måsten" och att inte "ta ansvar för sitt liv". Det gäller bara att ha en hyfsad ursäkt för att göra så.

Har haft en sådan ursäkt ett tag, med denna i mitt sinne OTROLIGT allvarliga, världsomdanande operation...

Va? Var det någon som protesterade? Hörde inte...

Men till och med jag måste inse att inte ens den ursäkten håller i längden. De små cellerna jobbar på och allting läker ju till slut...

Fy sjutton! Mungiporna ner. Dags att sluta glida omkring? :-(

VILL man så kan man vända allt till det värsta! Så det så.

;-)

Tanter på gott och ont

Från dagboken, den 8 februari 2009

För er som inte är tanter kan jag tala om att en av era fördomar är alldeles sann! (Vi) tanter ÄLSKAR att prata om våra krämpor!

Helgens samtal har gett mig den insikten.

Tanter får en helt annan glöd i sina ögon när de kommer in på ämnet krämpor. De lyser upp och orden bara ramlar ur dem. De kan ägna en evighet åt att räkna upp kroppsdel efter kroppsdel: diskutera hur den fungerar nu och hur den fungerade förr i tiden. Vissa försiktiga funderingar om hur den kan komma att fungera i framtiden förekommer också. Jämförelser med väninnans motsvarande kroppsdelsfunktion är fantastiskt intressant och gör orden ännu fler.

Med åren blir tanterna något av medicinska experter. För varje krämpa som dyker upp tar de ju reda på allt om just denna, både från experter och från väninnorna. Med tiden blir det en ansenlig mängd kunskap som de glatt delar med sig av. Tanter blir på så sätt något av experter på olika fysiska fenomen och på omvårdnadskunskap. Men de vet också mycket om friskvård, ett annat omhuldat ämne. Deras frukostbord består av massor med nyttigheter och lika många goda ambitioner att ta vara på dagen i hälsans tecken (för att hålla krämporna borta).

Om dagen sedan ändå gått i ohälsans tecken är det en glädje att diskutera hur det kunde bli så, då?

Släpp tanterna lös och hela Sverige skulle bli fantastiskt: kunnigt, omtänksamt, pratglatt och navelskådande!

?

;-)

Alex skojar till det litet

Ännu en liten Alexberättelse!

Forskarna kring Alex var tvungna att ställa samma frågor till honom oändligt många gånger för att bevisa att det inte var en slump att han svarade rätt. För det mesta gick Alex med på att svara, men ibland tappade han tålamodet: "Är de dumma i huvudet de där forskarna?!"

Och när han var på det humöret kunde han bestämma sig för att skoja till det litet.

En gång när han skulle visa att han kunde "räkna" och forskarna om och om igen frågade hur många kuber han hade framför sig - rätt svar var "två" - började han roa sig med att säga ALLA nummer (upp till sex) UTOM just "två". Det var en ganska frustrerande upplevelse för forskarna.

- Nej, Alex, nu är det nog bäst att du tar en liten time-out! sa de, lämnade labbet och stängde dörren efter sig.

Och vad fick de höra från andra sidan dörren?

- I'm sorry, I'm sorry... two! Two!...Come back... TWO! I'm sorry...! Come back!

De tittade på varandra och brast ut i skratt. Nog kunde han svaret på deras frågor alltid, den där gojan.

Alex blir uttråkad

Den intelligenta papegojan Alex var ju van vid att tränas av forskare och studenter ca åtta timmar per dag, och sedan "bara umgås" i kanske fyra timmar till innan han blev lämnad ensam.

En gång blev han tvungen att tillbringa lite tid hos veterinären och avstå från träning. Receptionisten (eller var det sekreteraren) förbarmade sig över honom och lät honom sitta i närheten av henne en kväll när hon var tvungen att jobba över. Hon hade mycket att göra och var ganska stressad.

Alex satt och såg på henne och ställde försiktiga frågor:

- Want nut?
- No, thank you, Alex.
- Want banana?
- No, Alex, I don't want any banana.

...
- Want corn...?
- No thank you, I have to work.

...
- Want kiwi?!
- No, Alex...

Alex:
- WELL, WHAT DO YOU WANT!?

:-)

Alex

Ur dagboken den 6 februari 2009

Det var rent omöjligt att sova i natt. Har börjat läsa en bok om den otroliga papegojan Alex!

Alex lärde sig över hundra ord/benämningar. Han kunde svara på vilken färg olika saker hade och av vilket material de var gjorda. Han kunde "räkna" till sex: han kunde tala om hur många t.ex. GRÖNA KUBER det fanns på en bricka - och då kunde där finnas andra gröna saker och kuber i andra färger.

Han svarade inte bara på frågor, han talade också bestämt om vad han själv ville. Han hade varje ny student att hämta tusen olika saker åt honom och svara på samma frågor som han själv kunde svaren på. Han var väldigt "bossy"!

De andra fåglarna i labbet terroriserade han när han tyckte att de var långsamma med att lära sig. Han "suckade" och gjorde ljud eller kom själv med rätta svaret. Forskarna löste det hela med att låta honom hjälpa till med att ställa frågor till de andra fåglarna. Då blev han mycket snällare! När en fågel var lite osäker på t.ex. frågan "Vad är det här?", och rätta svaret var "Spoon", sa han vänligt "sssss...." och försökte på så sätt hjälpa den på traven...

Berättelserna om Alex är tusen, kanske återkommer jag med några till!

Här en liten film om den intelligenta papegojan Alex.

När oljan är borta

Undrar vad fotografen tänkte och tyckte när han tog bilderna?

Annars önskar jag alla våra politiker lycka till med att få ner energiförbrukningen och få fram alternativa energislag.

26 övergivna...

Tiddelipom!

Ur dagboken, den 5 februari 2009

I dag tänker jag på min mamma!

När årets första snö kom lyste hon upp, det hörde till det roligaste som fanns tyckte hon. För då fick hon anledning att ringa sina barn för att säga:

Snön vräker ner
(tiddelipom)
allt mer ju mer
(tiddelipom)
allt mer ju mer
(tiddelipom)
det snöar.

Och nästa vår
(tiddelipom)
om bra det går
(tiddelipom)
i mina tår
(tiddelipom)
det töar.

För hela den underbara historien gå HIT!

Konflikten är löst

Nu säger jag det för allra sista
gången.
Sluta nu.
Om jag ser någon av er skjuta en
gång till
då blir det ingen efterrätt.

Hör ni inte vad jag säger?

Då tar jag pistolerna
och gevären och granaterna och
kanonerna.
Då kan ni inte ha dom
om ni bara håller på och skjuter
på varandra hela tiden.
Nu får det vara slut.

Jag bryr mig inte om vem det var
som började.
Det spelar ingen roll.
Sluta döda nu.
Sluta kriga.
Nu räcker det.
Nu får det vara slut.

Titta här vad tråkigt det ser ut,
trasiga hus, ensamma barn, döda
människor överallt.
Ingen mat finns det, allt är
förstört.
Nu får det vara nog. Nu får ni
säga förlåt.
Gör det.
Säg förlåt till varandra.

Ja.
Ja gärna.
Jag förlåter dig gärna säger man
när någon säger förlåt.

Nu får vi hjälpas åt att bygga upp
städerna,
ta hand om dom övergivna människorna,
läka såren
och aldrig, aldrig göra om sådana
här dumheter igen.
Nu äter vi risalamalta.

Tack Lina Ekdahl!
(ur diktsamlingen "Människan pratar" 1997)

Musik och hjärna

Jag förbereder mig för ett stenhårt träningspass. Jag ska tända stearinljus, slå mig ner i soffan och lyssna intensivt på musik...

Var på en föreläsning där en professor i musik talade om hur den påverkar våra hjärnor.

Vänstra hjärnhalvan arbetar med logik och detaljer. Den använder musikern mycket när han/hon tränar in ett stycke. Noter ska läras in, t.ex. fingrar, röst, kropp övas, skalor, ackord, teori.

Högra hjärnhalvan är den som gör en helhet av detaljerna. Den hör och skapar sticken, melodin - inte de enskilda noterna. Den tar över när det blir konsert: kroppen jobbar på egen hand, vänsterhalvan i hjärnan blir autonom, känslan kommer till... det blir musik.

Och allra vackrast blir det när vänster- och högerhjärnan, teknik och helhet fungerar på topp tillsammans.

Musik tränar alltså upp hjärnan, och då speciellt kommunikationen mellan höger och vänster hjärnhalva. Detta gäller ju i allra högsta grad de som utövar musik, inte minst om man gör det som ung. MEN, även att lyssna på musik tränar hjärnan! Obs, obs, obs!

So, here I come, träning på gång! Vad ska jag sätta på för härligt denna gång...

Reaktion

Ibland väller det fram: elakhet, illvilja, bitterhet, till och med hat. Det kan vara våld också. Brott. Våldtäkt. Utnyttjande.

Eller så är det bara en önskan att tala illa om folk som inte hör eller en önskan att göra så illa man kan med ord eller blickar.

Jag har varit på alla platser i maskineriet: den elaka, den utsatta och den tysta som ser på men inte gör någonting.

Med tiden har min hud blivit känslig. Ibland är det som om elakheten blir till lava som bränner och gör ont till och med på avstånd - eller äcklar så jag mår illa.

- Och inte vet jag vad man gör för att inte hamna i hämnarens roll eller djupt ner i bitterheten. Jag vet inte vad man gör för att inte förhärdas. Jag vet bara att man, eller i varje fall jag, måste jobba med det i stort sett hela livet ut.

Kanske är en av de allra viktigaste sakerna det att lära sig att tycka om sig själv. Det blir så mycket lättare då att skaka av sig elakheter riktade mot en själv. Det blir också så mycket lättare att tycka om andra och unna dem gott: "Jag är ju värd det, så varför inte de?"

Fast tycka om sig själv på riktigt, sådan som jag är med alla fel och brister, "i ärlighetens namn"... ja, även det kan man behöva ett liv på sig att jobba med ibland...

Det kom ett brev

I går kom det ett mejl med en bild på min mamma. Hon ler lite busigt mot den som tar bilden och har så där gnistrande blå, intelligenta ögon.

Ja, hon lever inte längre.

Minns att jag läste när hon dog att när ens föräldrar dör, förlorar man för alltid den person man var i deras ögon. Ingen ser på en såsom en mamma eller pappa ser på sitt barn.

Jag tycker att vi tog vara på tiden så gott vi kunde tillsammans. Jag är som vanligt så där förlåtande och förstående som jag brukar vara, både mot mig själv (i detta fall, och i dag i varje fall) och mot henne.

Men nog saknar jag henne något vansinnigt ibland. Och nog önskar jag att vår tid tillsammans med våra kära inte vore så utmätt som den faktiskt är.

Krama er mamma i dag, ni som har henne kvar.

Utan pengar

Jag försöker så gott jag kan vara "klimatsmart". En undersökning jag gjorde på nätet visade att jag är jääätteduktig!

Fast, hihi, för ett tag sedan "avslöjades" ju min hemlighet i nyheterna: "Mindre Bemedlade Personer" tär mycket mindre på miljön än de med större kassa. De bor t.ex. i lägenhet, de reser inte mycket utomlands, de konsumerar mindre, de har inte bil etc., etc...

Skulle det vara något att ta upp som en nyhet?(!)

Fast till min stora förvåning var det en bekant som blev sur och inte ville hålla med... sa att det är utvecklingsländerna som borde skärpa sig och inte vi...

Hur som helst, jag ser som vanligt till att ta åt mig av det positiva som bjuds gratis, spänner ut bröstet och känner mig jätteduktig helt utan anledning.

I grunden

Från dagboken, den 30 januari 2009

Jag sitter som sagt instängd här i min lägenhet och kan inte ta mig ut än på ett tag. Men i kväll känner jag mig alldeles fnissig...

Jag hade allvarligt talat ingen aning om att det fanns så många som bryr sig om mig och som är villiga att ställa upp med hjälp. Telefonen ringer, jag får besök, folk undrar jämt och ständigt om de kan göra någonting för mig. Sedan jag hamnade här har mitt skafferi, min frys och mitt kylskåp aldrig varit så välfyllda! Jag har allt besvär i världen att komma på saker jag vill ha handlat!

Jag ska aldrig glömma detta. Att människor i grunden är så oerhört vänliga och beredda att ställa upp - när det gäller.

Det är inte så tokigt att vara sjuk ibland.

Ta tuten

Från dagboken, den 29 januari 2009

När jag var liten och skulle döpas, blev min bror avundsjuk på all uppmärksamhet kring mig och började gråta. Från famnen av min gudfar sträckte jag fram foten till honom och sa:

- Ta tuten...

Nu sitter jag och tittar på denna samma tut. Den är opererad och jag får inte gå på den. I snart tre veckor har jag suttit som en annan Törnrosa i min vindslägenhet högt, högt upp nära himlen. I snart tre veckor har jag inte fått gå ut.

Är det verkligen samma tut?

Jag klappar lite försiktigt på den och säger att det ska nog bli bra.

Jag ser fram emot bättre dagar.

Snowball!

Får jag lov att presentera er för en rolig kompis.

Är ni det minsta nedslagna i skorna, så titta in till honom honom och inspireras! Han är alltid hemma och sover aldrig...

Ladies and gentlemen, I give you...

SNOWBALL!