onsdag 29 april 2009

Dammen

"Ja, ja, du kanske inte tänker så mycket om mig. Jag är bara en liten grund damm mitt inne i en stad. Du säger att det finns sjöar som är oändligt mycket större och djupare än jag, för att inte tala om det där havet som ska finnas någonstans…

Men jag bryr mig inte om vad du säger. Jag ska tala om att jag är ganska stolt.

Varje år söker sig tusentals människor hit till mig, och varje år glädjer jag många fler sådana än någon klar liten tjärn i en skog någonstans. Många barn hänger på räckena som skyddar mig och önskar inget hellre än att få gå ner och stoppa fingrarna i mitt vatten eller att till och med plumsa runt lite i mig. Det sista gör också en och annan student i fyllan och villan ibland, och då är jag vänlig, relativt ofarlig och står ut med deras upptåg.

Jag erbjuder också en fristad för många fåglar av olika slag: svanarna, förstås, men också änder och fiskmåsar. De kan, mitt i staden, få lite ro och avskildhet (man får ju inte gå fram till mig) och ett vatten att vila sig på och flaxa över. Människorna kommer hit och matar dem, så fåglarna vet också att de kan få sig en munsbit här utan större arbete.

Sist men inte minst… jag må vara hur liten och grund och obetydlig som helst…

Men, också jag kan spegla himlen."






Foton Sus

Vi bara står här

”Jag känner mig så totalt onödig. Jag bara står här, mitt på en gräsmatta utan till synes något sammanhang, och jag vet inte vad jag är bra för. Tillbucklad är jag också, som du ser.”



”Men jag då? Jag vet inte heller vad jag gör här. De tog bort det stora, höga staketet i järn – men lämnade mig kvar.

Hur som helst, jag är fastgjuten, väldigt säker och omöjlig att få upp. Det är ju alltid något, men jag undrar ändå varför. Och jag är rädd att de har tappat nyckeln…”


Foton Sus

Samtal med en gammal port

"Ja, du… de använder mig inte så mycket nu för tiden, människorna. Det är till och med så att det har börjat växa violer vid mina tår (man ser dem om man tittar nära).

Men, det gör mig inte så mycket. Jag planerar att skaffa hår. Jag tänker mig att det ska bli grönt och skönt också, så småningom.

Det är helt okej med mig."


Foto Sus

Alltid redo

Det närmar sig årsmötestider i bostadsrättsföreningen. Häromdagen började jag fundera på om vi är så väl förberedda på brand som vi kunde vara? Eller är det bara instruktioner som saknas?

Om det börjar brinna i källaren: Ska jag alltså rycka åt mig en spade och… slå på lågorna? Eller ska jag ta kvasten och försöka... sopa bort dem?

Golvet är av cement och därmed mycket svårt att gräva i.
Alternativet är alltså att ta en spade, springa ut ur huset, gräva en grop och stoppa huvudet i den…


Foto Sus

tisdag 28 april 2009

Vardagsdramatik

Han är en stark krabat, den koltrasten. Egentligen stannade jag till när jag fick syn på denna lilla vanliga trast, som satt vi äpplet och gottade sig. Så fick jag syn på koltrasten också, som kalasade på ett annat äpple en bit därifrån.



Men vad hände… det var någon som ansåg att bägge äpplena var hans. Blir man rädd eller blir man rädd…?!

Han hade sedan stort sjå med att flyga från ena äpplet till det andra, för att kunna jaga bort den andra trasten (som om och om igen tog sig ett nyp av det!).
Men förutom mig fanns det en annan betraktare av dramat. En som inte verkade det minsta intresserad av att lägga sig i tvisten. Den bara satt där i upphöjt lugn och gjorde sig så vacker som möjligt.
Foton Sus
Önskar er en skön dag. Hoppas att ni slipper slåss om maten.
;-)

måndag 27 april 2009

Koltrasten


Foto Sus

Är ni duktiga på att känna igen fågelsång? Jag är inte speciellt duktig, men koltrasten känner jag igen och längtar till varje år. Han sjunger nu för fullt varje natt/morgon utanför mitt fönster. Ingen har djupare, vackrare ton än han, tycker jag… och sjunger så variationsrikt och fantasifullt...

I går kväll när jag surfade runt lite grann lyssnade jag på Allan Edwalls sång ”Sommarvisa”. Där nämns koltrasten. Man har lagt till lite fågelsång i bakgrunden. MEN, jag tror inte att det är en koltrast som sjunger!

Jag vet inte varför det gjorde mig irriterad… kanske tog jag illa upp å min idols vägnar!

Lyssna själva.

Allan Edwall: Sommarvisa

söndag 26 april 2009

Bud

Bud

Kommer det någon
en liten en
kanske grå liten en
stor som en vante
som en vantes tumme
en liten vänlig en
och med en liten pipa
och en liten käpp
och med en liten hatt kanske
med en liten blomma i
en liten bjällra
en liten liten bärare
med ett bud
en sån liten en
med en liten hatt kanske
liten vimpel
en sån liten vänlig en
och med en liten väska kanske
är jag tillräknelig då
kommer jag att märka

TACK Lina Ekdahl
ur Vad är det som ska utföras, 2005


Foto Sus, mars 2009

torsdag 23 april 2009

Gränden

Den här gränden ser jag in i varje kväll när jag ska sova. Ovanför gränden är himlen blå.

Mannen är elegant och går med raska steg. Skuggorna skimrar och rör sig. Det lilla barnet har stannat upp. Ser det mig? Väntar det på någon? Det röda lyser överallt. Det verkar vara männens färg. För nästan osynliga i tavlan är de två kvinnorna i vitt. De ser svalare ut i hettan. För det är nog hett, och skönt att hålla sig i skuggan.

En dörr står öppen. Jag undrar vad som döljer sig bakom den. Men, ännu mer undrar jag vad som finns längre fram i gränden – och bortom det. Vad som händer om jag går in i denna gränd. Och om jag somnar kan jag ju göra det.

Jag tror inte att det är farligt. Jag tror att det lilla barnet nog kan visa mig runt.


Foto Sus

Fildelning

Ja, nu när det blev en hård dom i fildelarmålet så är jag så glad att jag är ensamstående.



Det var mitt glädjeämne för dagen det, och stackars er som har partners!

:-)

När en naturvetare blir mystiker

”Allt liv på jorden är uppbyggt av celler, som är så små att de inte kan ses med blotta ögat. Samtidigt består var och en av cellerna av ca hundrafemtio miljoner olika komponenter som interagerar med varandra på ett så komplext sätt att vi inte kan omfatta denna organisation med tankens kraft.

… varje människa består av ungefär femtio miljoner miljoner celler. Det är så många att vi har svårt att föreställa oss antalet. ...Dessa celler byts också hela tiden ut och skulle vi lägga ihop alla celler som produceras och dör under en människas livstid så skulle det röra sig om ca hundra ton. Dessa celler interagerar med varandra och fantastiskt nog fungerar detta enormt komplexa samarbete så länge vi har hälsan.”


Foto Sus
"... Cancer uppstår på grund av skadade gener i en enda av kroppens celler, vilket leder till att denna enda cell avbryter samarbetet med övriga celler och förvandlas till vad vi kan kalla för ’kroppens egoist’. ...Om vi skulle jämföra risken för att en cell förvandlas till en cancercell med risken för att en människa skulle bli egoist så skulle det senare inträffa ca en gång per fjorton miljoner generationer.
På nästa nivå interagerar varje människa med tusentals andra i våra ofta väl fungerande samhällen.
...Och till slut har vi då naturen i sin helhet där de olika arterna, växter så väl som djur, interagerar med varandra i ett system som är långt bortom en organisationsnivå som vi kan omfatta med våra begränsade analyserande hjärnor..."
Med stor tacksamhet till Stefan Einhorn, och lite fritt citerat ur Den sjunde dagen (2003)

Jag har läst nästan allt av Stefan Einhorn. Jag tror nog att jag lutar åt mystiken, jag med.

;-)

PS: Vet inte varför mellanslag inte fungerar i detta inlägg, efter bilden. DS

tisdag 21 april 2009

En ny värld med det vanliga

Jag fick en digitalkamera i födelsedagspresent (tack Iris och Gordon!).

Det är fantastiskt att äga en digitalkamera och jag har fullkomligt löpt amok. Plötsligt går jag omkring och ser allting i ”bilder”. Mina utflykter tar betydligt längre tid nu… :) Jag stannar upp plötsligt, måste bara ta fram kameran, förpassar mig till en annan värld…





Folk ler lite grann när de måste ta omvägar kring min cykel som jag ställer ifrån mig lite hur som helst för att kunna fånga just det där grässtrået, det där fönstret. Ja, de kan behöva runda mig, också...
;-)

Med en digitalkamera finns inga begränsningar. Jag känner frihet att fotografera allt det där vanliga jag har sett ett helt liv. Plötsligt får jag försöka fånga det på bild, också. Det är som om jag har fått något slags barnasinne tillbaka. Jag ser allting på nytt.

Resultaten är bilder på alldeles vanliga saker, resultaten är långt ifrån så fantastiska som känslan när jag går omkring och har denna nya möjlighet, får leva i denna helt nya värld.


Foton Sus
:-)

Jag är poet

Jag träffade en så härlig människa i veckan. Vi råkade befinna oss på samma kulturella begivenhet och började prata när vi satt och väntade på att komma in.

- Jag skriver på en radiopjäs, sa hon glatt, men egentligen är jag poet!

Sättet hon sa det på var så öppet och självklart att jag blev alldeles glad. Här var en person som inte brydde sig det minsta om jantelagen. För vem får kalla sig poet enligt den: möjligen någon som fått Nobelpris i genren. Fast det är väl knappt att man kan göra det då heller, alltid drar någon ner mungiporna och håller inte med.

Och så sitter den här tjejen då där och bara säger det glatt och lugnt. Hon säger inte att hon är student eller arbetslös, kassörska, från något speciellt land eller något annat av allt man brukar "vara". Hon säger

- Jag är poet.

Hon var mycket yngre än jag och hon har ännu inte gett ut någon diktsamling. Jag önskar henne lycka till och tänker - att än finns det hopp om mänskligheten.
:-)


Foto Sus

söndag 19 april 2009

Grattis på födelsedagen!

I dag vill jag gratta min kära systerson! Här kommer en liten video där Victor Borge tycks ha honom i tankarna, han med...
;-)

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN, MATT!

Födelsedagssång



Foto Sus

Kram
Sus

lördag 18 april 2009

Bara bra

Från dagboken, den 16 april 2009

Vilken fin födelsedag.

Till och med monsterväxten i vardagsrummet kom ihåg mig (jag kallar den så för att den i smyg försöker överta mitt vardagsrum helt och hållet). I morse när jag vaknade doftade det så gott. När jag kom ut såg jag att den första blomman för året hade slagit ut i natt – det var den som doftade så.



Och mera blommor blev det. Och telefonsamtal, presentusar och sång.



Tack familj och vänner. Tack Iris och Gordon för kameran jag tagit dessa bilder med!

Men det vill jag bara säga, att chokladen åt jag UPP! Jag anser nämligen INTE att det goda bör vara för länge!
;-)


torsdag 16 april 2009

Barn och nervösa fruntimmer

Lite goda råd till de stackare som planerar ta körkort, eller som av annan anledning är tvugna att ge sig av ut i trafiken. Detta är information som har fallit ur dagens körkortsböcker!
;-)

CITAT UR KÖRKORTSBOK ÅR 1920

"De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva.

Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse. Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc., bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen.

Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt.

Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar."


Bilden lånad från Södertälje trafikskola

onsdag 15 april 2009

Frågor och svar om kropp och hälsa

FRÅGA: Kan jag genom att göra sit-ups få min mage lite mindre?
SVAR: Definitivt inte! När du tränar en muskel, blir den större. Därför bör du inte göra sit-ups, såvida du inte strävar efter att ha en stor mage.

FRÅGA: Är simning bra för figuren?
SVAR: Tja, se på valarna...

FRÅGA: Jag har hört att idrott är bra för hjärtat och kan förlänga livet, stämmer det?
SVAR: Ditt hjärta är programmerat till att slå ett visst antal slag under livet. Kasta inte bort dem på träning! Genom träning slår hjärtat snabbare, och du förkortar livet! Vill du leva längre? Ta dig en tupplur!

FRÅGA: Borde jag skära ner på måltider innehållande kött, och äta mer frukt och grönsaker?
SVAR: Vad äter en ko? Gräs. Och vad är det? Grönfoder. Så en biff är inte något annat än ett effektivt sätt att äta grönsaker på. Ät kyckling, och få i dig majs! En fläskkotlett kan ge dig 100% av rekommenderat dagligt intag av grönsaker!

FRÅGA: Borde jag minska på mängden alkohol?
SVAR: Nej, tvärtom. Vin är gjort av frukt. Brännvin är destillerat vin. Det betyder att de tar bort vattnet ur frukten, och så får du ändå mer av det goda, sunda innehållet. Öl görs av sädesslag, det säger allt.

FRÅGA: Är choklad osunt?
SVAR: Är du tokig? Kakaobönor=bönor, och bönor, linser o dyl är vansinnigt nyttigt, vet alla, eller hur?

FRÅGA: Är det viktigt att vara i god form?
SVAR: Rund är en form, så god som någon!

måndag 13 april 2009

Någon ville bara

Någon ville bara säga...


Foto Sus

Ha en bra dag!

söndag 12 april 2009

Se och le

En solskenshistoria... :-)
Hon är arbetslös, har aldrig haft en pojkvän och har aldrig blivit kysst.



Susan Boyle

Omtänksamt

Nu behöver vi skulpturer inte frysa längre. Men tack för omtanken!

Foto Sus

lördag 11 april 2009

Den sista och den första

För två år sedan åt mamma, pappa och jag vår sista middag tillsammans. Det var påskafton, jag hade dukat vackert och vi åt god mat. På soffbordet lyste påskrisets gula fjädrar, på matbordet stod krokusar och påskliljor i knopp. Mamma hade dagen innan kommit hem från sjukhuset och den senaste infarkten.

Morgonen därpå väcktes jag av att hon ropade på mig: hon hade fått ännu en infarkt. Hon levde i några månader till, men hon kom aldrig hem igen.

Är det inte märkligt att vår sista måltid tillsammans blev en sådan fest?

Första gången vi sågs var ju också en påskafton. Mamma var gravid med mig och mina föräldrar hade bjudit hem några vänner. Allt var klart: maten färdig, bordet dukat, snart skulle gästerna komma.

- Jag ska bara gå och kasta mig på sängen en stund, sa mamma.

Några minuter senare gick vattnet. Pappa fick kasta sig i bilen och köra i ilfart till sjukhuset. Mitt huvud syntes när de kom fram. Jag hade bråttom till festen! ”Lilla Aprila”, som de kallade mig ett tag.

Så det var påskafton när jag för första gången låg i deras armar. Och påskafton när vi för sista gången var tillsammans alla tre.

Fest var det bägge gångerna. Det är märkligt så livet får till det ibland.

torsdag 9 april 2009

Glad påsk!

Här några husmorstips i påsktider!

Hur man skalar ett ägg

Och viktigt är att se till att äggen är färska, men var snäll mot hönan!

Svenske kocken

Jag vill önska alla en
GLAD PÅSK!

Låt ingenting hindra er från att sträcka er mot solen.

Foto Sus

Belönad

Jag blev tusenfalt belönad redan innan jag kom fram till tandläkaren.

Solen strålade. Min kära cykel bar mig i sådan fart genom staden att jag tyckte att jag flög fram, vinden blåste i mitt ansikte och drog i mitt hår. Vilken frihetskänsla efter månader av instängdhet och orörlighet! Alla människor verkade så belåtna och leende… och när jag kom fram till tandläkaren var jag på strålande humör.

Han har ögon så snälla som blåa himlen själv och händer mjuka som siden. Han skrattade när jag tyckte att han skulle sätta en bedövningsspruta i pannan också, sa: ”Nu får du bita ihop, bara!” och skrattade ännu mer när jag sa att det var ju precis det jag inte fick…

Väl ute fortsatte våren le. Jag var tvungen att stanna flera gånger på vägen hem när den serverade mig de vackraste krokusar och en hel koloni tussilago. Skrattmåsarna flög i vinden nere vid ån, gjorde cirkuskonster i luften, jag fångade en av dem med kamera. En annan satte sig på räcket och såg på mig med outgrundliga ögon.


Foto Sus

Sedan var det ont, värktabletter i en mage som inte ätit (och jag var förbjuden att äta), blödning som upphörde och började igen flera gånger, enorm trötthet tills jag till slut gled in i en barmhärtig sömn.

Men min belöning hade jag redan fått.

Nu ska jag sova. God natt!

Foto Sus

Läskigt

Från dagboken, den 8 mars 2009

Här sitter jag och är nervös. Huvva huvva, nu är det dags...
Detta är vad jag ska göra i dag.

...och eftersom jag redan vet att jag ska ta bort en tand, så lär det inte bli så snällt denna gång...

Nu "biter jag ihop", samlar ihop alla små spretande, för stunden elektriska och vilt protesterande nervtrådar och gör mig redo. Måste fundera ut en riktigt bra belöning sedan...!

måndag 6 april 2009

Städning

Från dagboken, den 19 mars 2009

Vi nutidsmänniskor behöver hjälp. Det svämmar över av personer som ska "coacha" oss: ta bara alla TV-serier med tips om allt, från hur du ska ordna din ekonomi, bli smal eller städa, till hur du ska göra om i trädgård och bostad.

Och sedan är det det där med klimatförändringarna. Klart att man vill vara så ekologisk som möjligt, och då kan man behöva hjälp.

Men ibland kan det bli lite jobbigt... ;-)

Vad ska man t.ex. göra med alla överblivna bananer och bananskal när man har städat...?!

How to Use...

Problemlösning

Problem, inte minst de allra svåraste, löses ofta med de lättaste svaren... och det är nog de svaren som är så förbaskat svåra att komma på!

Följande handlar om en fråga på en fysiktentamen på Köpenhamns Universitet: ”Beskriv hur man kan bestämma en skyskrapas höjd med hjälp av en barometer.” En student svarade:

”Man binder ett långt snöre om barometern och sänker den sedan från skyskrapans tak ner till marken. Snörets längd plus barometerns längd kommer att överensstämma med höjden på byggnaden.”

Detta högst originella svar retade examinatorn till den grad att han kuggade studenten som överklagade eftersom hans svar obestridligen var rätt och universitetet tillsatte en opartisk skiljedomare. Skiljedomaren medgav att svaret visserligen var korrekt men inte visade att studenten hade några märkbara kunskaper i fysik. För att lösa problemet bestämdes att man skulle kalla in studenten och ge honom sex minuter under vilka han skulle åstadkomma ett muntligt svar, för att visa att han i alla fall besatt ett minimum av kunskap om fysikens grundprinciper.

I fem minuter satt studenten tyst och tänkte intensivt. Skiljedomaren uppmärksammade honom på att tiden höll på att gå ut, varpå studenten sade att han hade flera ytterst relevanta svar men inte kunde bestämma sig för vilket han skulle använda.

När han uppmanades att skynda på svarade studenten som följer:

”Först och främst skulle man kunna ta med sig barometern upp på skyskrapans tak, och släppa den över kanten och mäta den tid det tar för den att nå marken. Höjden kan då beräknas. Men det är otur för barometern”.

”Eller om solen skiner kan man mäta barometerns längd, sätta ner den på marken och mäta längden på dess skugga. Sedan mäter man längden på skyskrapans skugga och därefter är det enkelt att genom proportionerlig aritmetik räkna ut skyskrapans höjd”.

”Men om man vill gå helt vetenskapligt tillväga kan man binda ett kort snöre runt barometern och svänga den som en pendel, först i markhöjd och sedan på skyskrapans tak. Höjden räknas ut genom skillnad i gravitationskraft”.

”Eller om skyskrapan har en brandstege på utsidan så skulle det vara lättare att gå upp för den och mäta höjden på skyskrapan i barometerlängder som man adderar ihop”.

”Om man vill vara tråkig och konventionell kan man såklart använda barometern för att mäta lufttrycket på skyskrapans tak och på marken och omvandla skillnaden i millibar till centimeter för att få fram byggnadens höjd”.

”Men eftersom vi alltid uppmanas att ha ett öppet sinne och använda vetenskapliga metoder, så borde det tveklöst bästa sättet vara att knacka på fastighetsskötarens dörr och säga: ’Om du vill ha en ny och fin barometer så får du denna av mig om du säger mig hur hög den här skyskrapan är’”.

Studenten var Niels Bohr, den ende dansk som vunnit Nobelpriset i fysik.

En dag med Ted Gädestad

Från dagboken, den 17 mars 2009

Jag har bestämt mig för att återuppliva mina minnen av Ted Gärdestad. Här ett förslag på hur man kan ägna hela dagen åt honom...

Det var länge sedan jag lyssnade på Ted G, men nog tycker jag om honom allt!

Kl.8-10 En morgonsång...
Oh, vilken härlig dag

12-13 Lunch och tid att drömma... om man inte gjort det tidigare :-)
Come give me love

13-17 En liten ilsknare variant! Var det någon som sa något?(!)
Räcker jag till...

19-22 Dags att släppa loss... kalla på Angela!
Angela

Natt/När kvällen kommer...
Jag vill ha en egen måne

Kom så går vi...!

Från dagboken, den 18 mars 2009

Vilken underbar solig dag… mitt humör är lika soligt det.

I går var jag och lyssnade på Jonas Gardell. Han fick mig både att skratta och gråta en tår. Men inte minst fundera en massa.

Något han påminde om var hur rädda vi är många gånger för att faktiskt uppmärksamma och acceptera att vi förändras som människor, eller att vi och våra medmänniskor har olika ”fel” eller svagheter. Vi slätar liksom över, vi nämner inte handikappen eller förändringarna, vi låtsas som om det regnar, blundar…

Och så blir vi själva och människan bredvid oss bara en bild av något som ”borde vara” och inte den människa som faktiskt finns där.

”Två tomater var ute och gick. En blev överkörd när de gick över gatan. Den andra tomaten vände sig om och sa…”

Vad sa han? Minns ni?

Inte: ”Kom så går vi, min kära körsbärstomat!”

Nä. Han accepterade det han såg framför sig. Han accepterade det som hänt. Men, det betydde inte att han snabbt gick därifrån. Nä. Han ville fortsätta vara med sin kompis ändå. Han sa:

- Kom så går vi, ketchup!

Ha det gott, alla röror av olika slag!

söndag 5 april 2009

Badkarstestet

Fick denna lilla historia av en vän... :-)

"Under mitt besök på ett mentalsjukhus i dag frågade jag en psykiatriker hur man kan avgöra huruvida en patient borde institutionaliseras eller inte.

- Jo, sade psykiatrikern, vi fyller ett badkar med vatten. Sedan erbjuder vi patienten en tesked, en tekopp och en hink. Han/hon ombeds att tömma badkaret.

- Jag förstår, sade jag, en normal person skulle använda hinken för att den är större än teskeden och koppen!

- Nej, svarade psykiatrikern, en normal person skulle dra ut proppen - önskar du en sängplats närmast fönstret?"

Vissa dagar

Från dagboken, måndagen den 16 mars 2009

Tycker att det är en ovanligt grå dag i dag. Har väl gripits av någon slags måndagssjuka – jag som brukar tycka om måndagar?

Hm, här en kommentar jag håller med om:

Zits think about it

Fast nu har mycket av dagen gått, och det är en ny dag i morgon!

;-)

Allting tillsammans

Från dagboken, den 15 mars 2009

Allting har sin tid, säger de. Att glädjas och att sörja, till exempel…

Men jag tror att man kan vara glad samtidigt som man saknar en kär person. Speciellt om man hade ett så gott förhållande till den personen som jag hade till min mor (och far).

När min mor blev mormor fick hon en dikt i present. Den var skriven på finska (som min mor kunde om än hon hade svenska som första språk). På finska finns det bara ett ord för mormor och farmor, precis som i engelskans ”grandmother”, och den som skickade dikten till henne var själv farmor. Den låter så här i svensk tolkning:

När mormödrarna dör
förvandlas de till blomsterängar och gräs
och farmödrarna blir träd
som susar ovanför barnbarnen,
skyddar dem mot regn och blåst
och breder ut grenarna över dem
till snöhyddor om vintern.

Men innan dess är de passionerade.

Eeva Kilpi, tolkning Kerstin Lindqvist

Vi hade med den i programbladet vid min mammas begravning. Allting var mycket ljust.

Jag tror visst att man kan blanda liv och död.

Sand

Drömmar, tankar, fantasier… kan man tänka sig att man gör dem i sand? Fria att forma som man vill, fria att stryka ut med en enkel handrörelse – eller att blåsas bort av en oväntad vind.

Här en konstnär som fantiserar om våren denna vårsköna dag. När jag såg den tänkte jag personligen lite på min mamma som ju inte lever längre. Men hon finns i träden och vårluften och i mina minnen.

Naturligtvis slutar filmen i dur, med våren och sommaren framför oss och alla drömmar där att uppfylla.

Hoppas att ni njuter av denna underbara söndag!

Sand

iPod

Nu ska jag alldeles strax sova. Men jag blev ju så vansinnigt orolig för alla som lyssnar på iPod! Jag plockade nämligen upp väldigt viktig information på nätet.

Ni som har iPod, lova mig: TA INTE UT HÖRLURARNA när ni går och lägger er. Det kan ta en ände med förskräckelse!

Och ni som inte har en: FÖRSÖK INTE LYSSNA PÅ EN!

VARNINGSFILM

Nu kan jag sova lugnt. Alltid har jag räddat något liv. :-)

God natt!

Våld, smör och Mr. Lux

Från dagboken, den 14 mars 2009

Jag lyssnar ofta på radions P1 och där sägs mycket intressant.

I dag fick jag t.ex. reda på att barn som bevittnat våld i hemmet (oftast att pappa slår mamma) vägras hjälp, trots att de får enormt stora problem. Detta för att pappan inte vill att barnet ska få prata om hur det känns när han slår mamma blå och man är rädd att hon ska dö. En dömd hustrumisshandlare/pappa har ju lika mycket att säga till om där som mamman (och barnet har ingenting att säga till om).

Bara 2 % av alla barn som bevittnat våld får hjälp. Egentligen är de mycket färre eftersom långt ifrån all misshandel blir anmäld, mörkertalet är enormt.

Lagstiftarna har funderat i 8 år på hur de ska lösa denna fråga.

Men ibland stänger jag av radion. Det gjorde jag nyss när jag fick instruktioner om hur man gör eget smör.

Där går min gräns. Jag behöver städa först och göra en massa annat, både tråkigt och roligt. Jag tycker inte riktigt att jag vill ägna min dag åt att göra smör.

Jag önskar att jag hade en Mr. Lux, han kunde nog fixa smör också.

Mr. Lux: At Your Service!

lördag 4 april 2009

Vaggvisor

Från dagboken, den 14 mars 2009

I natt satt jag och lyssnade på olika vaggvisor när jag inte kunde sova. Här är tre illustrerade jag fastnade för: en svensk, en judisk och en rysk.

- Den svenska har en fullmåne och en knorr på svansen som handlar om drömmar.
- Den judiska gör en glad att man inte förstår jiddisch, för ens egen fantasi får flöda…
- Den ryska var den melodi som sedan följde med mig till sängen. Den är så färggrann och passar bra en natt med snö utanför…

En sak har de gemensam: de är alla lite melankoliska. Är det något som är gemensamt för vaggvisor i gemen? Hur kommer det sig?

Eller är det något som svenskar, judar och ryssar har gemensamt av någon anledning, att vi är lite ”blå” i våra folkvisor? Hur kommer det sig?

Den svenska
Den judiska
Den ryska

Hört på radion/små reflektioner

Från dagboken, 13 mars 2009

På norska och danska heter ”kärlek” ”kaerlighed”.

Tar man bara bort en bokstav, k, så får man ”ärlighet" (aerlighed).

Säger inte det ganska mycket?

Om trygghet:
”Tryggheten ligger i att gilla otryggheten (som är livet).”

Mera reklam!

Nu kan jag göra reklam för en annan fantastisk produkt:

Du kan göra fina paket med den!
Du kan också laga kläder, bilar, möbler, allt mellan himmel och jord på ett proffsigt sätt.
Du kan till och med använda den i kosmetiska syften, såsom utföra en lätt ansiktslyftning innan du ska på fest. Ingen kommer att se någonting!

Nu när jag har bestämt mig för att bli återförsäljare har priset gått upp en aning, jag tar 1099:- per styck (jag flyttade på en nolla, bara). Dock behöver du inte betala något för frakten. Jag skickar den opaketerad, precis som på bilden, så det gäller att vara uppmärksam när den dimper ner i brevlådan.

Det senaste inom mobiltelefoni

Jag blev så inspirerad av en teknologiblogg i dag! Själv ska jag skaffa det senaste i mobilvärlden, jag är ju inte dum.

Denna mobil gör sig till exempel utmärkt i mitt "compact living" eftersom det är mycket man kan slänga ut om man skaffar sig en. Och blir man rånad kan man känna sig extra trygg med en sån här mobil!

REKLAMFILM