onsdag 29 juli 2009

Hug

Den här bilden tog jag och tyckte att det var ett kul "bilnamn". Nu slår det mig att det är första delen av Hugos/Hugges namn :-)

Kram!


Hugo

I dag är Hugges dag. Det här är en liten teckning/akvarell mamma gjorde av honom. Han kliver fram ur rabatten på landet, där han ofta höll till. Där var skuggigt och skönt, samtidigt som man hade ganska bra koll på allt!

Rabatten och allt omkring var hans. Vi var också hans, vilket han talade om för oss och för omvärlden genom att buffa ofta och noggrant på oss. Därmed blev vi doftmärkta som "egendom".

Kanske sticker han till landet nu och kollar läget. Eller till mormor i himlen. Eller så somnar han bara in och sover gott; kanske drömmer han om alltihop.

Sov gott, Hugge!

Och kraft till matte och husse.


Hugo, 1994-2009

söndag 26 juli 2009

Vid graven

I går åkte jag till graven. Jag planterade blå blommor till pappa, lika blå som hans ögon.



Jag planterade rosa blommor till mamma, för rosa är ju hennes färg...



De var vackra tillsammans!

Jag satt där en stund och fikade. Solen kom fram mellan molnen, sken på mig och värmde. En koltrast, pappas älsklingsfågel, sjöng.

När jag gick därifrån fick jag en liten hälsning. Ni ser ju att det är ett hjärta som plötsligt låg framför mina fötter, accentuerat av regndroppar så att jag inte bara skulle gå förbi det...

Foton Sus

Nog har jag kärleksfulla föräldrar, alltid!

:-)

Blått

Ur dagboken den 5 juli 2009

Nu åker jag ut till skärgården ett par dagar. Jag ger er några blåa blommor, jag ska ju få se havet...

:-)









Foton Sus
Ut i sommaren...

lördag 25 juli 2009

Till pappa



I dag är det ett år sedan pappa dog.

Jag ska åka till graven. Jag lyssnar på en av hans skivor när jag gör mig i ordning och tänker på honom. Den här har han lyssnat till och drömt till. Piano var hans instrument.

Det är med tacksamhet jag minns honom.
Vi var så goda vänner.
Älskade pappa!

Franz Schubert, Piano Sonata D


Foton Sus

fredag 24 juli 2009

Skuggnäva

Jag fick reda på att dessa blommor heter Skuggnäva.

Jag tycker namnet är så vackert. En näve skugga...


Foto Sus

De är tydligen ganska sällsynta/rara, men de växer i skärgården och även i stora mängder på Kungsholmen i Stockholm.

Bra service...?

Under en promenad fick jag syn på denna skylt: "Plogas och sandas"

- Oj, så trevligt! utbrast jag.

Denna gångväg övergår nämligen till en stig som leder rakt in i skogen, brant ner över stenar och rötter till en å och ett vattenfall, och de håller den plogad och sandad hela året! Jag undrade hur i all världen de bar sig åt i denna terräng. Vilken insats!


Foto Sus

Kompisen skrattade högt. Ni förstår säkert varför (om ni t.ex. kikar vad som står bakom grenen)...

Kanske det visade på att jag var på glatt humör och bara väntade mig positiva besked vart jag gick.

"Varav hjärtat är fyllt..."

måndag 20 juli 2009

Livets träd

Det här är ett konstverk som invigdes på Linnés födelsedag den 23 maj i år: Livets Träd.

Så livet är skapat av kedjor av olika slag, DNA-kedjor, händelsekedjor...
Komplicerat, enkelt och vackert (?).



"Med Livets Träd vill jag väcka nyfikenhet och intresse för hur livet har utvecklats på jorden och samtidigt påvisa att naturen inte är till för oss människor, utan att vi är en del av den" säger konstnären Anette Wixner i ett meddelande från universitetet.


Foton Sus

söndag 19 juli 2009

Ester...?!

Sommar och semesterdags. Vad gör ni? Åker utomlands? Det sägs att inte lika många kan göra det nu...

Kanske är det dags att liva upp gamla traditioner och göra som Martin Ljung, hälsa på släkten...

;-)

Favorit i repris!

Ester

lördag 18 juli 2009

Lammsommar

Ur dagboken den 2 juli 2009

Sommar, sommar...
Är man en klok mor så söker man skugga för sina små.


Gutefår (?) i vila. Även tackorna har horn. Den här har ovanligt nog fått trillingar (se artikel).

Nog är det skönt att leva... (i skuggan) ;-)

Foton Sus

Gutefåret är ett behornat lantrasfår där både tackan och baggen bär horn. Gutefår tillhör gruppen nordiska kortsvansfår. Baggens horn är grövre och längre medan tackorna har smalare och mer gracila horn. Ullen består av två typer av ullfiber, täckhår och bottenull, och färgen varierar i huvudsak mellan ljusgrått och mörkgrått (den grå färgen är en blandning av svarta och färglösa hår).

Brunsten är relativt årstidsbunden till slutet av oktober till början av december, vilket resulterar i att de flesta lamm föds i slutet av mars och i april. Tackorna föder ett eller två lamm. Trillingar förekommer men är ovanliga.

På Gotland kallas får för lamm, och deras avkomma för lammungar.

Källa: Wikipedia

fredag 17 juli 2009

En fot

... och när jag nu är på väg ut i skogen (se förra inlägget) vill jag instämma i denna manifestation:

"Nu sätter jag ned foten.
Nu får ni sluta skövla träden och anlägga asfaltdjungler!"


Foto Sus

Krabater

Ur dagboken den 28 juni 2009

Nu ska jag snart ut i världens myggigaste skog, enligt uppgift, alldeles frivilligt. Jag ska se på när några glada hundar tränas. Skoj!

Säkert kommer jag att möta en del andra krabater än mygg och hundar också.









Den här (ser ni den?) ser det ut som om blomman håller på att äta upp. :-)

Foton Sus

torsdag 16 juli 2009

En scen

I mitt sovrum finns ett persiskt draperi. När jag ska sova kan jag ligga och betrakta de olika scener som utspelar sig där. Jag kan undra vilka personerna är, vad det är som händer, vilken berättelse det är som utspelar sig. Jag inbillar mig att de kanske hänger ihop och handlar om en och samma person. Men det kan också tänkas att de är skilda berättelser.

Det här är en av scenerna jag tycker mest om.

Foto Sus

Säkert är det varmt. De verkar vara på väg någonstans med dromedar men de har tagit en paus, sökt uppen grönskande oas och vilar. Mytiska djur omger dem: en himmelsfågel och ett lejon.

Vad gör de? Vilka är personerna?

En vän tycker att den smala figuren är en kvinna, men i min fantasi är det en ung man som vilar i en kvinnas knä. Kanske är han en blivande konung eller profet, då dessa djur omger honom... Han ser skör och sårbar ut: smal, inga täckande kläder, barfota...

Kvinnans kläder igen (det kan också vara en man) ser relativt vackra och fina ut. De verkar inte vara av enklaste sorten, i varje fall. Och hon är inte orolig för denne unge man. Hon ler, betraktar honom där han sover, lutar huvudet i handen, verkar fundera... hela scenen utstrålar harmoni och vila. Men där finns också rörelse i dromedaren och i de mytiska djuren; vi anar en framtid, lejonet är liksom en del av den - medan fågeln mer verkar vara där som beskydd, betraktare eller budgivare.

I bilden finns också några skrivtecken, precis som i de flesta scener på draperiet. Någon gång tar jag kanske reda på vad de betyder...

Personen som kommer gående med ett kärl kan höra till bilden men kan likaväl vara en del av en annan berättelse.

Jag låter honom vara och slår mig ner hos de andra.

Jag ser på deras händer också. De är avslappnade och öppna.

tisdag 14 juli 2009

Hetta, näckrosor

Ur dagboken den 27 juni 2009

Hettan fortsätter. Jag håller mig utomhus och i skuggan. Jag bälgar i mig vatten.
På kvällen ser jag på svala bilder.
Det enda vettiga vore att vara en näckros.






Foton Sus

30 grader varmt

Ur dagboken, den 26 juni 2009

Jag längtar efter vatten.
Vem gör inte det en sådan här dag.




Foton Sus

Inbjudan

Ur dagboken, den 25 juni 2009

Det kom en inbjudan i kväll.
Det kom en inbjudan till DETTA.


Ön, havet, stenarna


Foton Sus

Nu viftar glädjen på svansen ;-)
Nu ska jag drömma.

Uppföljning knoppar

Minns ni knopparna som hade det så förfärligt jobbigt och krångligt att komma fram tidigt i somras...?


Pust och stön

Jag tog cykeln för att ta reda på vad det var för växter, egentligen. Och inte var de då vass av något slag, trots att de växte i vattenbrynet...



De var svärdsliljor! En typ av Iris, och upphovet till scoutrörelsens symbol, bland annat.


Foton Sus

Sommardagar

Kan man bli annat än trött av de långa sommardagarna, när man suger näring ur denna skönhet som en annan humla...?





Till och med skulpturerna blir trötta...


Foton Sus

Bedömning



Man ser inte genast skillnad
på småsten och gråsparvar
i den nysådda, svarta åkern.

Några flyr och sätter sig i nypontörnet
- de är gråsparvar.

Andra blir kvar och trippar i åkern
- de är också gråsparvar.

Andra återigen ligger stilla kvar i åkern
- de är troligen stenar.

Tack Anna Rydtedt, Dess kropp av verklighet (1976)


Foton Sus

Midsommar

Några bilder från midsommarafton.


Vandringskompis


De här tog vi in (från hagen)


De här tog vi in (i magen)


Utsikt från ett torp


Finlands vita ros
Foton Sus

måndag 13 juli 2009

Glädjeyra!
*ser mig ivrigt omkring*
Var är hon...?!

- Pippi? Hallå...?!


Foto Sus: läskedrycksträd

söndag 12 juli 2009

Till mamma

I dag är det två år sedan vi begravde mamma.

När vi var barn spelade pappa på pianot, vi barn stod på varsin sida om honom, och så sjöng vi Taubevisor allt vad halsarna höll. Mamma lyssnade glatt från övervåningen.

Men så blev det dags att locka ner henne. På given signal och med glada miner mellan oss tre vid pianot tog pappa upp Min älskling du är som en ros. Och alltid stämde det: då kom mamma ner till oss. Hon satte sig i trappan, tittade på oss och log.

Den sången var hennes, och till henne.

Den spelades på begravningen och kistan var full av skära rosor. När jag gick fram med pappa i rullstolen spelades den.

Vår älskling, du är som en ros.





Min älskling, du är som en ros,
en nyutsprungen, skär,
ja, som ljuvaste musik,
min älskade, du är.
Så underbar är du, min vän,
och ser så vacker ut,
och älska dig det ska jag än
när havet sinat ut!
När hela havet sinat ut
och bergen smält till glöd!
Ja, älska dig det ska jag än
när jorden ligger död.
Min älskling, du är som en ros,
en nyutsprungen, skär,
ja, som ljuvaste musik,
min älskade, du är.

Evert Taube

En nyutsprungen, skär



Foton Sus