Mattor, inte mat

Middagsgäster bör ju av princip vara glada när de kommer hem till en, åtminstone bör de ge sken av att vara det. En vars glädje jag inte tvivlar över är denna krabats. Han uppskattar inte min mat men tycker desto mera om mina mattor. Ingen tycker så mycket om mina mattor som han.

Efter att ha sagt hej går han gärna raka vägen fram till mattorna och lägger sig på dem. Han inte bara lägger sig på dem, han kör ner ansiktet i dem, låter högt av glädje och gnuggar näsan i dem. Sedan kastar han sig på rygg och gnuggar även denna mot dem, ålar sig som en annan jag vet inte vad och närapå ylar. Så lycklig är han över umgänget med mina mattor.



Här nedan har matte beordrat upp honom i soffan, inte alls lika kul. Ni ser ju hur han sorgset längtande ser ner på MATTAN.


Foton Sus