Äggutställning

Vid en av mina vandringar fick jag syn på följande...



... helt klart dinosaurieägg :)
Skulle jag vara rädd...?



Men så dök skylten upp.



Jag började leta efter flera ägg. Området att leta på var stort.

Och där ytterligare några!

...men de var visst stenar.

Foton Sus

Morfar

Morfar var också kapten. Men då över en liten segelbåt som han hade konstruerat själv. Mamma brukade skratta åt att hon gjorde sin första seglats "upphängd i masten" (i någon slags vagga).



Han målade också, min morfar. Här ett lite dåligt foto på en akvarell han har gjort.



Själv är jag så oändligt tacksam att även jag har fått vara många, många somrar i skärgården, tack vare goda vänner.

Foton Sus, från denna sommars besök på ön.

Hugo

I dag är Hugges dag. Det här är en liten teckning/akvarell mamma gjorde av honom. Han kliver fram ur rabatten på landet, där han ofta höll till. Där var skuggigt och skönt, samtidigt som man hade ganska bra koll på allt!

Rabatten och allt omkring var hans. Vi var också hans, vilket han talade om för oss och för omvärlden genom att buffa ofta och noggrant på oss. Därmed blev vi doftmärkta som "egendom".

Kanske sticker han till landet nu och kollar läget. Eller till mormor i himlen. Eller så somnar han bara in och sover gott; kanske drömmer han om alltihop.

Sov gott, Hugge!

Och kraft till matte och husse.

Hugo, 1994-2009

Livets träd

Det här är ett konstverk som invigdes på Linnés födelsedag den 23 maj i år: Livets Träd.

Så livet är skapat av kedjor av olika slag, DNA-kedjor, händelsekedjor...
Komplicerat, enkelt och vackert (?).



"Med Livets Träd vill jag väcka nyfikenhet och intresse för hur livet har utvecklats på jorden och samtidigt påvisa att naturen inte är till för oss människor, utan att vi är en del av den" säger konstnären Anette Wixner i ett meddelande från universitetet.


Foton Sus

En scen

I mitt sovrum finns ett persiskt draperi. När jag ska sova kan jag ligga och betrakta de olika scener som utspelar sig där. Jag kan undra vilka personerna är, vad det är som händer, vilken berättelse det är som utspelar sig. Jag inbillar mig att de kanske hänger ihop och handlar om en och samma person. Men det kan också tänkas att de är skilda berättelser.

Det här är en av scenerna jag tycker mest om.

Foto Sus

Säkert är det varmt. De verkar vara på väg någonstans med dromedar men de har tagit en paus, sökt uppen grönskande oas och vilar. Mytiska djur omger dem: en himmelsfågel och ett lejon.

Vad gör de? Vilka är personerna?

En vän tycker att den smala figuren är en kvinna, men i min fantasi är det en ung man som vilar i en kvinnas knä. Kanske är han en blivande konung eller profet, då dessa djur omger honom... Han ser skör och sårbar ut: smal, inga täckande kläder, barfota...

Kvinnans kläder igen (det kan också vara en man) ser relativt vackra och fina ut. De verkar inte vara av enklaste sorten, i varje fall. Och hon är inte orolig för denne unge man. Hon ler, betraktar honom där han sover, lutar huvudet i handen, verkar fundera... hela scenen utstrålar harmoni och vila. Men där finns också rörelse i dromedaren och i de mytiska djuren; vi anar en framtid, lejonet är liksom en del av den - medan fågeln mer verkar vara där som beskydd, betraktare eller budgivare.

I bilden finns också några skrivtecken, precis som i de flesta scener på draperiet. Någon gång tar jag kanske reda på vad de betyder...

Personen som kommer gående med ett kärl kan höra till bilden men kan likaväl vara en del av en annan berättelse.

Jag låter honom vara och slår mig ner hos de andra.

Jag ser på deras händer också. De är avslappnade och öppna.

Albertus Pictors Anna

Ur dagboken den 7 juni

Jag var på teater i går. Det var en enmans- (enkvinnas-) föreställning om Albertus Pictors fru Anna.

Albertus Pictor (ca 1440-1509) var ju en känd kyrkomålare och i år har man firat 500-årsjubileum. Men det finns ju även en kvinnohistoria.

Plötsligt stod hans Anna livs levande famför oss i en av de kyrkor han dekorerat. Han var död, målaren, och hon berättade om sitt liv. Bland annat berättade hon om hur hennes förste man dog i slaget vid Brunkeberg 1471 när han försökte rädda deras två söner...

Det var magiskt. Historeiboken blev plötsligt liv och personlig. Hennes skräck var så stor.

Hon var bara 13 när hon giftes bort med den förste mannen, förresten...

Albertus gifte sig med henne för att få tillgång till den målarverkstad hon ärvde efter sin förste man. Men det verkade i föreställningen som om kärleken spirade i äktenskapet ändå. Inte minst verkade Albertus ha älskat sina barn.

Hon berättade om hur han målar in hela den lilla familjen på Härkeberga kyrkas väggar - och idyllen doftar. Deras gemensamma barn springer och leker på väggarna. Den lilla nyfödda, Benjamin, blir Jesusbarnet i hennes armar och hon är Maria.

Hon berättade hur alla deras barn dog i ett slag. Målaren krossades.

Jag gick ut lite omtumlad. Det har funnits människor före oss, och en av dem hade jag just träffat.


Lyckans hjul (ne.se) Något både Anna och Albertus fick uppleva...


Renovering: så här såg färgerna ut (svd.se)


(kulturfestivalen.stockholm.se) Vem döljer sig -


Detalj (http://www.raa.se/)

Döden spelar chack, Täby kyrka (Läkartidningen)

Ön

Vill ni se lite film...?

Här en rysk film om en man på en öde ö.
Han längtar så förfärligt efter att bli räddad. Fast han befinner sig på en öde ö, kan han se tecken på tidens gång, och även ön förändras efter hand...

Hur ska det gå för mannen? Ska han bli räddad?
Räddad av vem, och till vad...?

The Island

Huvudsaken

Barnen i några förskolor i och omkring Uppsala har fått tänka till:
Vad är huvudsaken?

Några muntliga svar:

- Att man har något på huvudet
- Hjärtat
- Att ha händerna över huvudet

På huvudet kan man ha:
håret, mössan, fjädrar, fåglar, bajs, köttbullar och makaroner, tårta och vantar.
Här en bild som illustrerar det.

Det är lite svårt att veta varifrån tankarna i huvudet kommer. De kan komma in genom håret, örat eller halsen kanske.

Här några andra fina huvudsaker.

"Corn Flakes: The Original and Best" :-)

Och så några huvudsaker som hade en skriftlig beskrivning/förklaring:

Selma: "En solhatt som en gång var myror."

Liam: "Robot som kan spruta attacker som man dör av."

Felix: "Det är en fjäril - jag gör en jättefin fjäril!"

Foton Sus

Utställningen kan ses i Botaniska trädgården fram till sista maj!

Papiroflexia

Ur dagboken, måndagen den 4 maj 2009

Måndag och en hel vecka framför mig.

Måndagar är jättefina dagar att plocka fram sina lite större drömmar. Tänka att vill jag, så kan jag nog göra mer än vad jag tror. Om jag bara börjar. Nu.

Jag har ju tid på mig.

Här en vision så god som någon. Kommer man bara en liten bit så har man gjort någonting...

;-)

Papiroflexia

Lemon Tree

Ur dagboken, den 3 maj 2009

Oj, nu blev jag glad!

Med denna sång i huvudet, de roliga bilderna i minnet, kan jag fortsätta ägna mig åt deklarationerna igen – fast det är söndag och allt!

Jag tittade på den några gånger först och sjöng med också!

Lemon Tree Animation

Ville bara dela med mig...

:-)

Far och dotter

En vacker, poetisk film om en far och en dotter.
Varning för starka känslor…

Far och dotter

Starka känslor eller ej, jag tycker att livet är ganska vackert.
Kram!

Gränden

Den här gränden ser jag in i varje kväll när jag ska sova. Ovanför gränden är himlen blå.

Mannen är elegant och går med raska steg. Skuggorna skimrar och rör sig. Det lilla barnet har stannat upp. Ser det mig? Väntar det på någon? Det röda lyser överallt. Det verkar vara männens färg. För nästan osynliga i tavlan är de två kvinnorna i vitt. De ser svalare ut i hettan. För det är nog hett, och skönt att hålla sig i skuggan.

En dörr står öppen. Jag undrar vad som döljer sig bakom den. Men, ännu mer undrar jag vad som finns längre fram i gränden – och bortom det. Vad som händer om jag går in i denna gränd. Och om jag somnar kan jag ju göra det.

Jag tror inte att det är farligt. Jag tror att det lilla barnet nog kan visa mig runt.


Foto Sus

Sand

Drömmar, tankar, fantasier… kan man tänka sig att man gör dem i sand? Fria att forma som man vill, fria att stryka ut med en enkel handrörelse – eller att blåsas bort av en oväntad vind.

Här en konstnär som fantiserar om våren denna vårsköna dag. När jag såg den tänkte jag personligen lite på min mamma som ju inte lever längre. Men hon finns i träden och vårluften och i mina minnen.

Naturligtvis slutar filmen i dur, med våren och sommaren framför oss och alla drömmar där att uppfylla.

Hoppas att ni njuter av denna underbara söndag!

Sand

Konstigt

Ho ho... man vet aldrig vad som kan hända. Akta er för att ta av hatten om ni har någon, och att röka är ju väldigt vanskligt som alla vet...

;-)

En av min systers vänner undervisar i konst, så här en lite lugnare video i samma skola (den lyckades jag inte få hit).

Morphology

När oljan är borta

Undrar vad fotografen tänkte och tyckte när han tog bilderna?

Annars önskar jag alla våra politiker lycka till med att få ner energiförbrukningen och få fram alternativa energislag.

26 övergivna...