Bedömning

Man ser inte genast skillnad
på småsten och gråsparvar
i den nysådda, svarta åkern.

Några flyr och sätter sig i nypontörnet
- de är gråsparvar.

Andra blir kvar och trippar i åkern
- de är också gråsparvar.

Andra återigen ligger stilla kvar i åkern
- de är troligen stenar.

Tack Anna Rydtedt, Dess kropp av verklighet (1976)

Foton Sus

Till mamma

I dag är det två år sedan vi begravde mamma.

När vi var barn spelade pappa på pianot, vi barn stod på varsin sida om honom, och så sjöng vi Taubevisor allt vad halsarna höll. Mamma lyssnade glatt från övervåningen.

Men så blev det dags att locka ner henne. På given signal och med glada miner mellan oss tre vid pianot tog pappa upp Min älskling du är som en ros. Och alltid stämde det: då kom mamma ner till oss. Hon satte sig i trappan, tittade på oss och log.

Den sången var hennes, och till henne.

Den spelades på begravningen och kistan var full av skära rosor. När jag gick fram med pappa i rullstolen spelades den.

Vår älskling, du är som en ros.





Min älskling, du är som en ros,
en nyutsprungen, skär,
ja, som ljuvaste musik,
min älskade, du är.
Så underbar är du, min vän,
och ser så vacker ut,
och älska dig det ska jag än
när havet sinat ut!
När hela havet sinat ut
och bergen smält till glöd!
Ja, älska dig det ska jag än
när jorden ligger död.
Min älskling, du är som en ros,
en nyutsprungen, skär,
ja, som ljuvaste musik,
min älskade, du är.

Evert Taube

En nyutsprungen, skär

Foton Sus

Kyssande vind

Det är nu länge sedan syrenerna blommade ut. Så snabbt tiden går!
Men en vacker dikt kan man njuta av ändå...



Kyssande vind

Han kom som en vind.
Vad bryr sig vinden om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.



Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du villle, förstås ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.



Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt i syrenernas vår
och gullregnens klasar.

Hjalmar Gullberg, Kärlek i tjugonde seklet (1933)


Foton Sus

Ur ett minnesalbum

Ur dagboken den 3 juni 2009

Skönhetens vind blåser
i godhetens tempel
I kärlekens gröngräs
Människa vila en stund.

Eeva Kilpi, tolkning Kerstin Lindqvist

Foton Sus

Ode till förtröstan

Ode till förtröstan

Bättre sent än aldrig
Var inte orolig du
Envar sin egen lyckas smed
Lyckan står den djärve bi
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge
Tiden läker alla sår
Jag slår mig ner så länge
Andningen är fullt normal
Tiderna förändras, vi med dem
Det är ingen brådska
Det går säkert fint
Så länge det finns liv finns det hopp
Ta det lugnt du
Jag bär evigheten i mitt bröst
Jag sitter komfortabelt här
Livet är kort, men konsten är lång
Hungriga vargar jagar bäst
Öst är öst och väst är väst
Sveriges förhållande till främmande makter är gott
Det ordnar sig
Efter regn kommer solsken
Jag har gott om tid
Jag vet att du är och du blir vad du var
Vad stort sker, sker tyst
Kärleken övervinner allt
Ingenting ont som inte för något gott med sig
Ingen jäkt för min skull
Jag väntar tills du kommer

(Tack okända författare)

Foto Sus

Bud

Bud

Kommer det någon
en liten en
kanske grå liten en
stor som en vante
som en vantes tumme
en liten vänlig en
och med en liten pipa
och en liten käpp
och med en liten hatt kanske
med en liten blomma i
en liten bjällra
en liten liten bärare
med ett bud
en sån liten en
med en liten hatt kanske
liten vimpel
en sån liten vänlig en
och med en liten väska kanske
är jag tillräknelig då
kommer jag att märka

TACK Lina Ekdahl
ur Vad är det som ska utföras, 2005

Foto Sus, mars 2009

Allting tillsammans

Från dagboken, den 15 mars 2009

Allting har sin tid, säger de. Att glädjas och att sörja, till exempel…

Men jag tror att man kan vara glad samtidigt som man saknar en kär person. Speciellt om man hade ett så gott förhållande till den personen som jag hade till min mor (och far).

När min mor blev mormor fick hon en dikt i present. Den var skriven på finska (som min mor kunde om än hon hade svenska som första språk). På finska finns det bara ett ord för mormor och farmor, precis som i engelskans ”grandmother”, och den som skickade dikten till henne var själv farmor. Den låter så här i svensk tolkning:

När mormödrarna dör
förvandlas de till blomsterängar och gräs
och farmödrarna blir träd
som susar ovanför barnbarnen,
skyddar dem mot regn och blåst
och breder ut grenarna över dem
till snöhyddor om vintern.

Men innan dess är de passionerade.

Eeva Kilpi, tolkning Kerstin Lindqvist

Vi hade med den i programbladet vid min mammas begravning. Allting var mycket ljust.

Jag tror visst att man kan blanda liv och död.

Maya Angelou

"I've learned that you can tell a lot about a person by the way he/she handles these three things: a rainy day, lost luggage, and tangled Christmas tree lights.

"I've learned that life sometimes gives you a second chance."

"I've learned that even when I have pains, I don't have to be one."

"I've learned that people will forget what you said, people will forget what you did, but people will never forget how you made them feel."

Några av Maya Angelous tankar när hon fyllde 70 år

Framåt i blått

Från dagboken den 17 februari

Hund ser ullstrumpa
Luktar av
Gammalt pladask

Men i ballongstrumpor
färdas långt kanske längre

Eva Stina Byggmästar

Ungefär så känns det i dag...?

Kram...

;-)

Tiddelipom!

Ur dagboken, den 5 februari 2009

I dag tänker jag på min mamma!

När årets första snö kom lyste hon upp, det hörde till det roligaste som fanns tyckte hon. För då fick hon anledning att ringa sina barn för att säga:

Snön vräker ner
(tiddelipom)
allt mer ju mer
(tiddelipom)
allt mer ju mer
(tiddelipom)
det snöar.

Och nästa vår
(tiddelipom)
om bra det går
(tiddelipom)
i mina tår
(tiddelipom)
det töar.

För hela den underbara historien gå HIT!

Konflikten är löst

Nu säger jag det för allra sista
gången.
Sluta nu.
Om jag ser någon av er skjuta en
gång till
då blir det ingen efterrätt.

Hör ni inte vad jag säger?

Då tar jag pistolerna
och gevären och granaterna och
kanonerna.
Då kan ni inte ha dom
om ni bara håller på och skjuter
på varandra hela tiden.
Nu får det vara slut.

Jag bryr mig inte om vem det var
som började.
Det spelar ingen roll.
Sluta döda nu.
Sluta kriga.
Nu räcker det.
Nu får det vara slut.

Titta här vad tråkigt det ser ut,
trasiga hus, ensamma barn, döda
människor överallt.
Ingen mat finns det, allt är
förstört.
Nu får det vara nog. Nu får ni
säga förlåt.
Gör det.
Säg förlåt till varandra.

Ja.
Ja gärna.
Jag förlåter dig gärna säger man
när någon säger förlåt.

Nu får vi hjälpas åt att bygga upp
städerna,
ta hand om dom övergivna människorna,
läka såren
och aldrig, aldrig göra om sådana
här dumheter igen.
Nu äter vi risalamalta.

Tack Lina Ekdahl!
(ur diktsamlingen "Människan pratar" 1997)