Den lilla farbrorn

Den lilla farbrorn. Jag brukar se honom i samma, inte alltför tjusiga gatuhörn året runt, och jag ler numera vänligt åt honom om jag råkar cykla förbi. Man kan ju inte kalla honom för uteliggare, men kanske uteståare, och som sådan kan han behöva lite omtanke.

På hösten och på vintern, kanske även blåsiga vårdagar, förstår jag hans beteende: han håller ett rejält tag om sin hatt. Den är väl allt han äger här i världen och är som sådan viktig att inte tappa i kylan.

När det var 30 grader varmt kunde jag också förstå honom. Jag kan tänka mig att hatten skyddar aningens mot solens heta strålar.

Men, en vanlig skön sommardag med 20-23 grader? Vadan detta krampaktiga hållande i hatten? Är han kanske en liten Poirot, eller måste jag konstatera en viss... tendens till tvångstankar, kanske? Separationsångest? Eller något annat?

I varje fall ser han ju inte avslappnad ut, såsom han böjer sig. Och bucklig är han också, han har nog varit med om ett och annat.

Ibland är vi så rädda att bli av med det vi har.

Den lilla farbrorn.
Jag känner med honom.

Foto Sus