
Man kan fästa blicken vid altaret, om man vill. Och bakom det skymtar Gustav Vasas gravkor med den kända, himmelsblå färgen.

Konserten är slut, folk går ut. Några sitter kvar, någon med huvudet lutat mot sin väns axel. Domkyrkans valv är enorma.

Ute har det glesnat med folk. Några nattvandrare samtalar med en grupp ungdomar. Senare rapporterar polisen att kvällen var lugn.

Folk försöker så gott de kan att lägga skräpet där de ska, men vad gör man när papperskorgarna är fulla...? Jag tycker mig ändå ana en god vilja.

På det här torget pågår fortfarande en konsert. Men några verkar lite trötta och har slagit sig ner på bänkarna. En tjej skyndar hemåt...?
Susanna min vän!
SvaraRaderaVad fint du har illustrerat vår vandring genom kulturen. Kvällen sitter kvar i mitt minne som en varm och vänlig händelse.
Kram från din vän Ami
Det var en sådan mysig kväll... och så roligt att vara med dig!
SvaraRaderaKram
Sus