tisdag 23 juni 2009

Albertus Pictors Anna

Ur dagboken den 7 juni

Jag var på teater i går. Det var en enmans- (enkvinnas-) föreställning om Albertus Pictors fru Anna.

Albertus Pictor (ca 1440-1509) var ju en känd kyrkomålare och i år har man firat 500-årsjubileum. Men det finns ju även en kvinnohistoria.

Plötsligt stod hans Anna livs levande famför oss i en av de kyrkor han dekorerat. Han var död, målaren, och hon berättade om sitt liv. Bland annat berättade hon om hur hennes förste man dog i slaget vid Brunkeberg 1471 när han försökte rädda deras två söner...

Det var magiskt. Historeiboken blev plötsligt liv och personlig. Hennes skräck var så stor.

Hon var bara 13 när hon giftes bort med den förste mannen, förresten...

Albertus gifte sig med henne för att få tillgång till den målarverkstad hon ärvde efter sin förste man. Men det verkade i föreställningen som om kärleken spirade i äktenskapet ändå. Inte minst verkade Albertus ha älskat sina barn.

Hon berättade om hur han målar in hela den lilla familjen på Härkeberga kyrkas väggar - och idyllen doftar. Deras gemensamma barn springer och leker på väggarna. Den lilla nyfödda, Benjamin, blir Jesusbarnet i hennes armar och hon är Maria.

Hon berättade hur alla deras barn dog i ett slag. Målaren krossades.

Jag gick ut lite omtumlad. Det har funnits människor före oss, och en av dem hade jag just träffat.


Lyckans hjul (ne.se) Något både Anna och Albertus fick uppleva...


Renovering: så här såg färgerna ut (svd.se)


(kulturfestivalen.stockholm.se) Vem döljer sig -


Detalj (http://www.raa.se/)

Döden spelar chack, Täby kyrka (Läkartidningen)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar