Mamma

Ur dagboken den 23 maj 2009

Regn, regn, regn...

I dag överraskade det många av oss på eftermiddagen. Det bara vräkte ner och folk flydde in i affärer och gallerior. Några få paraplyn fälldes upp, men de flesta verkade ha lämnat sådana hemma.

Minns en gång när mamma och jag var ute i svampskogen. Långt hemifrån började det regna och vi hade inga skydd med oss. Jag tänkte börja springa...

- Varför springa? sa mamma. Blöta lär vi bli hur vi än gör...!

Har ofta tänkt på den gången. Vi hade något vansinnigt kul när vi fortsatte gå och regnet öste ner, kläderna lade sig dyblöta runt kroppen och skorna blev små vattenreservoarer. Man kunde faktiskt NJUTA av det i stället för att förarga sig! Man kunde passa på att hoppa i vattenpussar och stänka omkring sig som en annan Gene Kelly, sjunga, vända ansiktet uppåt och bara låta det rinna på en, över en, omkring en, i en...

När vi var riktigt små blev mamma så glad när det började regna.
- Nu barn, kan ni springa ut i regnet och bli blöta om ni vill!

Min mamma, min muminmamma, hon lärde mig mycket om livet; inte minst att vara glad över allt möjligt och omöjligt.

Raindrops keep falling...