Foto Sus
Precis så här tycker jag om det.
Små, små knoppar, ännu hårda som sten.
Mjuka löv på väg att slå ut och bli vackra, fulla av liv
(de är formade som graciösa hände på väg att öppnas).
En skrovlig gren att ta näring från,
och, på samma gren: det gamla, det förgångna, det avslutade.
Fotfarande närvarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar