Ack, ack, tantan (dvs jag) har börjat på gym. I måndags drog hon på sig sina 19-årstuket svarta, svettvänliga och andandes hypermoderna gymkläder inköpta på rea i januari och gjorde entré bland kroppsbyggarmaskinerna.
Det kan inte hjälpas att hon genast tänkte att hon nog skulle ha valt sina säckiga, urtvättade mysbrallor i bomull i stället. På något sätt hade det möjligen känts mindre löjligt.
Hennes PT, Personliga Tränare (dvs sjukgymnasten som har bråkat med hennes fot ett tag), såg medlidsamt på henne och följde henne runt bland tortyrredskapen. PT:n stälde in vikterna så lätt att tantan tyckte att de inte vägde någonting alls, men hon höll tyst för hon uppskattade vänligheten. Hon är ju trots allt en tanta och med tiden kanske det blir ändring.
När passet var slut sa hon uppmuntrande till PT:n att nu kommer hon nog få en träningsvärk som heter duga. Och visserligen kollapsade hon i soffan efter träningspasset, men någon träningsvärk har inte gett sig till känna.
Vänta bara, lilla tanta! I morgon är det dags igen.
din pt vet inte hur envist stark du verkligen ar...nar det behovs
SvaraRadera