Solen strålade. Min kära cykel bar mig i sådan fart genom staden att jag tyckte att jag flög fram, vinden blåste i mitt ansikte och drog i mitt hår. Vilken frihetskänsla efter månader av instängdhet och orörlighet! Alla människor verkade så belåtna och leende… och när jag kom fram till tandläkaren var jag på strålande humör.
Han har ögon så snälla som blåa himlen själv och händer mjuka som siden. Han skrattade när jag tyckte att han skulle sätta en bedövningsspruta i pannan också, sa: ”Nu får du bita ihop, bara!” och skrattade ännu mer när jag sa att det var ju precis det jag inte fick…
Väl ute fortsatte våren le. Jag var tvungen att stanna flera gånger på vägen hem när den serverade mig de vackraste krokusar och en hel koloni tussilago. Skrattmåsarna flög i vinden nere vid ån, gjorde cirkuskonster i luften, jag fångade en av dem med kamera. En annan satte sig på räcket och såg på mig med outgrundliga ögon.
Foto Sus
Sedan var det ont, värktabletter i en mage som inte ätit (och jag var förbjuden att äta), blödning som upphörde och började igen flera gånger, enorm trötthet tills jag till slut gled in i en barmhärtig sömn.
Men min belöning hade jag redan fått.
Nu ska jag sova. God natt!
Foto Sus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar