Vaggvisor

Från dagboken, den 14 mars 2009

I natt satt jag och lyssnade på olika vaggvisor när jag inte kunde sova. Här är tre illustrerade jag fastnade för: en svensk, en judisk och en rysk.

- Den svenska har en fullmåne och en knorr på svansen som handlar om drömmar.
- Den judiska gör en glad att man inte förstår jiddisch, för ens egen fantasi får flöda…
- Den ryska var den melodi som sedan följde med mig till sängen. Den är så färggrann och passar bra en natt med snö utanför…

En sak har de gemensam: de är alla lite melankoliska. Är det något som är gemensamt för vaggvisor i gemen? Hur kommer det sig?

Eller är det något som svenskar, judar och ryssar har gemensamt av någon anledning, att vi är lite ”blå” i våra folkvisor? Hur kommer det sig?

Den svenska
Den judiska
Den ryska