Från dagboken, februari 2009
Det är så vansinnigt skönt att bara strunta i alla "måsten" och att inte "ta ansvar för sitt liv". Det gäller bara att ha en hyfsad ursäkt för att göra så.
Har haft en sådan ursäkt ett tag, med denna i mitt sinne OTROLIGT allvarliga, världsomdanande operation...
Va? Var det någon som protesterade? Hörde inte...
Men till och med jag måste inse att inte ens den ursäkten håller i längden. De små cellerna jobbar på och allting läker ju till slut...
Fy sjutton! Mungiporna ner. Dags att sluta glida omkring? :-(
VILL man så kan man vända allt till det värsta! Så det så.
;-)
söndag 15 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar