Tavlan

Från dagboken, den 22 februari 2009

Jag skulle just summera en ganska bra vecka när det small till bakom mig. På golvet, med trasig guldram och en duk som lossnat, låg Tavlan.

Mina föräldrar skaffade den innan jag föddes. Den har alltid hängt på hedersplats i vårt hem. De har sagt: ”Den där ska du ha, Sus, den är din.” Mamma har talat om den, visat på detaljer, fått mig att ”se” och fantisera kring den, från det att jag var hur liten som helst.

Och när pappa dog för några månader sedan så hamnade den i mitt vardagsrum. Den är inte värdefull, köpt på en loppmarknad i Mexiko som den är och så skör att ljuset tränger igenom duken om man håller den mot ett fönster.

Men den är värdefull, mycket värdefull.

Nu står den försiktigt lutad mot väggen med sin sneda duk, och jag har plockat upp varenda liten skärva och guldflisa jag har kunnat hitta. Jag undrar hur jag ska kunna sova i natt.