Ta tuten

Från dagboken, den 29 januari 2009

När jag var liten och skulle döpas, blev min bror avundsjuk på all uppmärksamhet kring mig och började gråta. Från famnen av min gudfar sträckte jag fram foten till honom och sa:

- Ta tuten...

Nu sitter jag och tittar på denna samma tut. Den är opererad och jag får inte gå på den. I snart tre veckor har jag suttit som en annan Törnrosa i min vindslägenhet högt, högt upp nära himlen. I snart tre veckor har jag inte fått gå ut.

Är det verkligen samma tut?

Jag klappar lite försiktigt på den och säger att det ska nog bli bra.

Jag ser fram emot bättre dagar.