söndag 15 mars 2009

Reaktion

Ibland väller det fram: elakhet, illvilja, bitterhet, till och med hat. Det kan vara våld också. Brott. Våldtäkt. Utnyttjande.

Eller så är det bara en önskan att tala illa om folk som inte hör eller en önskan att göra så illa man kan med ord eller blickar.

Jag har varit på alla platser i maskineriet: den elaka, den utsatta och den tysta som ser på men inte gör någonting.

Med tiden har min hud blivit känslig. Ibland är det som om elakheten blir till lava som bränner och gör ont till och med på avstånd - eller äcklar så jag mår illa.

- Och inte vet jag vad man gör för att inte hamna i hämnarens roll eller djupt ner i bitterheten. Jag vet inte vad man gör för att inte förhärdas. Jag vet bara att man, eller i varje fall jag, måste jobba med det i stort sett hela livet ut.

Kanske är en av de allra viktigaste sakerna det att lära sig att tycka om sig själv. Det blir så mycket lättare då att skaka av sig elakheter riktade mot en själv. Det blir också så mycket lättare att tycka om andra och unna dem gott: "Jag är ju värd det, så varför inte de?"

Fast tycka om sig själv på riktigt, sådan som jag är med alla fel och brister, "i ärlighetens namn"... ja, även det kan man behöva ett liv på sig att jobba med ibland...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar